Norrländska Korrespondenten – 29 november 1873, sida 3

femband med de föregående kyrtliga lagarne, är en dock olika oh utgår från en alldeles motfatt åffådning. De föregående gingo ut på ett när mare öfmerinfeende öfwer presterskapets mwertjams het. Denna affer att helt oh hållet frigöra Iek männen från sambandet med kyrkan. Af de första underrättelserna är det ännu icke klart, huruwida lagen blott tillåter eller den äfwen påbjuder det borgerliga äktenskapet. Det förra wore enligt med förhållandet i England, det senare öfwerensstämde med den franska lagen och ett förflag, fom nu är i fråga att antagas i Ftalien. I hwilket fall fom helst är lekmannen befriad från hwarje laglig förbindelse att söka kyrklig helgd för sitt äftenftap. Det kan icke betwiflas, att en sådan ätgärd ligger inom den borgerliga lagstiftningens befogenhet, och i stället för att medföra nya sammanstötningar emellan kyrkan od staten, fan den ide gerna unds gå att medwerka till ett bättre förstånd dem emel lan. Denna lag måfte efter all sannolikhet medföra andra. Prester skola sannolikt wägra att bes grafwa personer, fom lefwat utan förbindelse med kyrkan; där igenom skall det blifwa nödwändigt att uprätta bekännelsefria begrafningsplatser. Kyrfan behäller fullkomligt oberoende, men är förhindrad att ingripa i andras oberoende. Det fan imellertid lätt hända att denna lag blifmer första fteget til kyrkans och statens åtffiljande; ty ju mer kyrkans lagliga inflytande förminskas, desto swagare blir skälet för statens inblandning i hennes werksamhet. De bildade klasserna hafwa fri gjort fig från det presterliga iflytandet. Öfver det mindre bildade folket hafwa kyrkans målsmän ännu ett stort inflytande, oh det är amvändningen af detta fom staten mill öfwerwaka.