Norrländska Korrespondenten – 29 november 1873, sida 3

Beskrifning öfver Sundsvalls stad at P. G. SUNDIUS. (Forts. från ax 139.) Någon trängsel i hamnen eller minskadt atrymme kan och bör ej heller komma i fråga, om man nämligen, sedan den blifvit vederbörligen uppmuddrad, toge de fartyg, hvilka ua i tre a fyra rader ligga med första raden i öster den sista i vester men bordvarts från norr till söder, och hvilka blocka upp den iure hamnen, och förlade dem bordvarts från öster till vester i en sträcka långs norra landet, synnerligast som de flesta fartyg, hvilka ligga för askan i den inre hamnen, i allmänhet äro sådana, som intaga last från Heffocrska sågen. Dock är, som sagdt, för denna anordning nödigt, att få norra delen af hamnen först uppmuddrad, emedan, dels af slamnia gar från ån, dels spån och barksamlingar från Heffnerska upplagen gjort denna del af hamnen tämligen grund. Det äskade manöverutrymmet för de ständigt kommande och gående ängbätarne vore härigenom vunnet, utan att någon härizenom skulle blifva lidande. Deo kajsträcka som bildar den nya utfyllostliga gräns mot fjärden borde då blifva upplåten för smaåagbatarne, under det att pieren och den ostligaste delen af skeppbron upplåtes för de större ångbatarne. och vestra delen af kajen samt bamnen upplåtes för sadane segeltartyg. hvilka skalle lossa sina laster invid varubodarne: Kajsträckan längs utefter än komme att afses för de seglare, hvilka förde sådana varor, som en längre eller kortare tid behöfde å den invid upplagsplatsen förvaras, såsom ved, stenkol, tegel m. w. Vid Sotkroken blefve fiskareoch vester om denna vedupptagningshamn. Hvad som hamnen är i synnerhet stort behof utan är dock i första rummet uppläggningaskjul för ankommande varor, antingen dessa nu skola ligga en timme eller ett dyga under en regoväders dag. Klagan öfver brist på sådana är allman, och det varuvärde som årligen genowm denna brist förspilles elier förstöres torde kunna uppskattas tull 8 å 10000 rdr. Dessa uppläggningsskjul. hvilka jag å kartan utlagt, borde vara så belägna, att de, på samma gång de ej ligga för långt ifrån fartygen, dock lemna nödigt utrymme, ej allenast för ett jarnvägsspår, utan ätven för åkdon mellan sig och kajen, De böra hafva ett plankgolf, som hindrar vatten och fuktighet från jorden att skada varorna, samt vara försedda med starkt utsprinspriogande tak, under hvilka akdonen vid palassviug kunna stå. Hela hamn och kajtrågan. sedd saväl för sig sjelf, som i förbindelse med järuvägen, anser jag vara af en sådan vigt för Sundsvalls stad, att om någonsin en nämd (domit6) skulle af kloke, sakkunuige och förutseeude män tillsättas, så vore det för denna lits (vital)tråga. Pa hamntorget, upp mot järnvägens vestra och södra stängsel, borde täcka skjul uppsättas såsom salusalar (hallar) under seglingstiden, för grönsaker och födoämuen hvilka med ångbåtarne aukomma för att bållas till salu. Den gamla järnvägen bar jag på min plan borttagit, emedan järnet, som med bantågen ankomimer, må föras mera ostligt utåt fjärden och direkte för skeppning från staplarue dragas ned i pråamen. Den kommer således troligeu att forlageas pa järnvägeus område (territorium ;) och på den plats där den har statt, kommer däremot en tillbygnad af tulloch packhuset att uppföras, då detsamma uu är alldeles otillräckligt. Vester om denna bygnad har jag förlagt en liten plantering med ett försäljningsställe för öl, svagdricka, bröd, ost och swör m. m., där de vid lossning och lastniog arbetande sjäarne kuude iutaga sina måltider och vid ansökning träffas. (Forts.) Sn