Norrländska Korrespondenten – 29 november 1873, sida 2

derlös, och bor hos sina slägtingar. Första gängen sade man att hon mådde illa, andra att hon var utgånger, tredje gängen bad man bonom välja ett lägligare ögoublick. I dag hade han fått lösningen pa gåtan: onkeln och tanten ville gifta den uaga flickan med den rike köpmannen Z. Denne man var ett lyckans skötebarn, hade ärft en stor förmögenhet, spelade eu stor roll iuom demi-mondens sfer, framkallade beräkningen hvarhälst han visade sig i salongerna, och uu skulle han, sedan han hade köpt alla andra njutningar; äfven köpa denna ljutva, oskuldsfulla blomma, Stora tårar stodo i den ange mannens ögon. Plötsligt öppnade ban en lönnlåda i skrifpulpeten och tog fram en packe med bref, hvilka han vek upp och läste. Hans panna klarnade under denna sysselsättning, ty dessa bref andades den varmaste kärlek, och den unga flickan lofvade i dem att blifva hans maka. I detta ögonblick träder ett fruntimmer in på kontoret och visas af biträdet i chefens rum. Det var baus alskades tant, Frustimret, en kvinna med hårda drag, hade kommit för att bedja hr K. (detta var den unge köpmannens namn) att hädanefter inställa sina besök i hennes hus, så hedrande de än kunde vara, emedan hennes niece om några dagar skulle förlofva sig med hr Z. Den så tilltalade kände den person, som stod framför honom, alt för väl för att söka genom föreställningar beveka hennes sinne. Han svarade därför höfligt, men bestämdt, att han efter detta meddelaude visserligen skulle upphöra med sina besök, men att han därför icke