Sundswall den 29 November. Märklig rättegång. Inför Stöns häradsrätt förekom i onsdags ett mål, fom länge förut låtit tala om fig od) inom wida kretsar mätt stor up: märksamhet. — På grund af skriftlig angifwelse från arbetaren Nils Fsak Turdfjeld hade lands: höfdingeämbetet anbefalt fronolänsmannen Ljungs Cantz att åtala grosshandlaren H. Binfom på Karlswik och faktorn Gustaf Andersson med yr fande om answar för det de inbergat och til godo gjort fig främmande timmer. Wid målets påropande anmäldes att hr Bönsow ej kunnat med främning träffas, oaktadt han warit söft flere gånger. Faktor Andersson mar därimot stämd men uteblef. Såsom ombud för Mens ångsag anmälde fig vice häradsh. Hay. Angifwaren, först hörd, berättade, att han, fom under åren 1870, 1871, 1872 arbetade wid Karls: wik, där under ofta och hwart år fett intagas fåg: timmer od bjälfar med främmande märken, fåfom Tunadals och Sunds men mest N. Wikströms; och att han därom warskott både Bunsow och Andersson men af den senare tilljagts att borthugga märkena, hwilket oc skett. Faktorn hade darwid yttrat, att han skulle upgöra en förteckning öfwer det främmande wirket och däröfwer redowisa till tejp. egare. En del af detta wirke hade mwisferligen drifwit in i Karlswiks bommar af stormarne; men största myckenheten hade tagits af arbetatne under Anderssons anförande då de farit ikring stränderna af Alnön och tagit alt fom fans ända ut till Raholmsudden. Ar 1871 hade angifwaren deltagit i dessa arbeten, därwid de ej fingo lemna en enda stock kvar. Där efter hördes 4 vitnen näml. Augst Erikson från Myrnaset, Erik Olof Berglund, Ölof Ham: marberg och Lars Gissberg i Straffätt. Critjon, anstäld mid Karlswik 1870—1871, hade fett wirke med Mons och Enhörnings märken hwilka jämte ordningsnumren borthuggits på tillsägelse af A som dock befalt dem att efter skradningen ätta märkena tillbaka men tillika tillagt att, om wirkesegares namnteckning borthögges, finge det få wara. Hösten 1871 dref från Korsta så mycket timmer, att det war alldeles hwitt på fjärden, hwaraf en del, däribland skrädda bjalkar inkom i Karls: wiks bom i följd af dess dåliga smide och saledes utan mans hjälp. Vitnet kunde ej taga på sin ed, att A. befalt någon taga in timmer. Berglund blef wintern 1870 befald att taga en på stranden liggande spira med Mons märke och nytja den wid en brobygnad men gjorde ej detta. Såg sedermera att den blef märkt med Bönsows märke hwarefter den förswann; I att tog på hö: sten 1872 3 ft. I-tums bjälkar, med Enhörnings, Lunadals och Axells marken, samt hade dess för innan sett Enhörnings märke. Hammarberg, som arbetat wid Karlswik 1870, 71, 72, hade mid lastningen fett en oh annan Wikström tillhörig bjalke medtagas, hwarwid fjä arne plägade till ömsesidig fornöjelse utropa: Se, bär kommer en Wikströmare; det är andra, fom få släppa till! Tog på fin ed att minst 10 af Mons bjälkar inlastats, men trodde att det warit många fler. Gissbera, flottläggare od ffrädare mid Karlswik åren 1870—1873, hade under alla desfa år fett bjälkar med Mons, Enhörnings och Tunadals märfen inlastas. Andersson hade sjalf fett att få war men sagt fig skola satta upp det Hade warit med att inberga Zirke mid Raholmsudden. Målet upsköts på åklagarens begäran til lördagen den 13 defember, då Andersson älades inställelse wid hämtnings äfwentyr. Tryckfrihetsåtal. Urmakaren Fr. Wikström bade till i går uttagit stäamning å Sundswals:Postens answarige uigifware, redaktören hr Axel Lundgren, med pastående om answar, enligt Trydfrihetsförordningens 3 Y och 11 och 12 mom., för en i Sundsmwalls-Pojften n:r 128 den 1 november nn