Norrländska Korrespondenten – 25 november 1873, sida 3

granuarnes uthus, så att det icke allenast är nästan omöjligt att på mätningsväg bestämma en säker och noggrann gränsskiluad. utan äfven, . i händelse af eldsvåda i ett uthus, gör det alldeles omöjligt att, som det heter på eldsläckarespråket, angripa elden bakifrån, hvilket dock är en regel vid all e!dsläckviog. Man kan lätt begripa, huru ytterst farlig en sådan anordning å somterna är och måste blifva i händelse af en större eldsvåda under eo storm — omöjligt, som det i så fall vore, att inoe på de trånga gardarne röra sprntorna oeh därifrån angripa elden med tillracklig kraft. I sådant fall hade man ovilkorligen ett äterupprepande äf det öde, som sa nyligen öfvergått Karlstad och Gefle, synuerligast som intet afbrott, beredt genom brandaller och planterade eller öppna platser, inom staden finues, som skulle kunna sätta en gräns för lågorna, då man undantager stora torget. Det är visserligen sant, att staden eger 6 st. sprutor med fullständigt tillbehör och med väl öfvadt manskap; men buru vanmäktiga alla eldsläckningsapparater äro vid en större eldsvåda under storm och uti en träbygd stad i synnerhet, då ej dessa äro understödda af en klok bygnadsoch brandordning och förut vidtagna försigtighetsmått, därgå hafva vi så många både inoch utländska exempel, att jag ej anser mödan värdt att här framdraga en euda. Uthusens hopgyttring iune på gärdarne, som nu är fallet, har äfven en annan olrgenhet med sig, som i sundhets hänseende är nästan lika skadlig, som en eldsvåda i rent materielt. Afträdeshusen med sioa behållare förlagda, som de ne äro, midt uti kvarterel och så att säga i