syåligt fran hamnen ligger stadsparkeu — genom järnvägsanläggningeu till stor del förändrad — sträckande sig ned mot gasverket. Stadsdelens nordliga del upptages af en dubbel rad varubodar, skilda från boningskvarteren medelst en lång sträcka af käålgårdar, delvis planterade, och norr om dessa varubodar ater befinnes en större, på de tvänne sista årtiondena utfyld, upplagsplats, hvars norra sida vetter mot ån, men hvars östra sida kan sägas utgöra hamnens egentliga slut mot vester. Uti denna utfyllnings sydöstra höra är en docklik ingräfniog, hvars sydligaste siåa utgör en förlangning af den s. k. skeppsbrokajen, som härifrån sträcker sig österut till det forua stadsvarvet. Söder om detta varf och hamntorget, öster om stadsparken samt norr om landsvägen till Hudiksvall ligger det af staden upplätna område, som upptages af järnvägsstationen med dess hamn. och som sträcker sig österut mot Rosenborg wed där varaude skeppsvari; donna egendom drar sig från järnvagsouradets granslinia vidare österut, begränsad i norr af Sundsvallsfjärden, i söder af otvannämvde landsväg och i öster af herr grosshandlar N. Wikströms brädoch plankupplagsplats, hvilken har samma nordliga och sydliga gränsor som Rosenborg, och genom hvilken den bäck nedflyter, — kommande från söder och utgjutande sig Sundsvallsfjärden — som utgör stadens ostliga gräns mot Sköus socken. Norra stadsdelen, hvilken, såsom sagdt, ligger norr om den östra stadsdelen, på norra sidan om ån, är vid sin vestliga ända medelst den s. k. gamla bron förenad med den öfriga