Norrländska Korrespondenten – 22 november 1873, sida 2

af skadlig, och då dessutom bostadsbristen äfven för alla andra, samfurdsklassar blifvit alt för kännbar, beslöto stadsfullmäktige i dec. 1872, att för en ändamälsoch tiasenlig planläggning af en ny stadsdel, sammanhängande och i vissa fall öfverensstämmande med den ursprungliga gamla staden, tillkalla en härutinaan bevandrad och duglig fackman; och föll valet att utföra detta hedrande och ansvarsfulla uppdrag på undertecknad, som, sedan jag i juni hitkommit, i slutet af augusti tillnäwnde myudighet öfverlemnade den karta öfver stadens ordning och utvidgoing, som jag härmed i sextondels förminskad skala, tillika med åtföljande beskrifning, bar äran för staden och allwanheten framlägga. Beskrifning öfver den nuvarande staden. Staden, hvars bebygda ytvidd utgöres af omkring 112 tunnland, är belägen mellan tvänne höjdsträckningar, deu ena i uorr. den andra i söder; båda gående i ungefärlig riktsing från öster till vester, och mellan sig bildaude den dalsänka, utgörande en gammal flodbädd, på hvars fordna uppslamningar, dels af rent grus och sand, dels af sandblandad lerjord, staden är anlagd; och den behållning af vatten, som numera aterstar af den en gång så mäktiga floden, utgöres af Selångersån, som gående i riktning från vester till öster och utfallande i Sundsvalls-fjärden, utgör den egentliga stadens nordliga gräns; ehuruväl norr om denna gräns, österut, på sednare åren uppstått en ny stadsdel, kallad Norrmalm. Längs utefter och, som sagdt hufvudsakligast söder om denna är staden salunda belägen, att dess östligare del, utgörande på samma gång