Norrländska Korrespondenten – 20 november 1873, sida 3

Hwarjehanda. Det bar ingeu fara. En ung bonde, fom hade en sak för rätta, betraktade ängsligt striden mellan de twå sakförarne. Bara de icke til slut komma ihop att slåss hwiskade han fin farbror i örat. Rej det har ingen fara, swarade denne. När man klipper, fer det altid ut fom om saxens blad skulle sönderskära hwarandra, men det är blott klädet, fom ligger emellan, fom får umgälla det. En ny modeartikel, förträfflig för de damer, fom ej mer funna rodna, beskrifwes i en Wien: tidning. Det är en fruntimmershatt, af hwilken några enitafa exemplar sändts till Wien från Paris och fom lär wara uppfunnen af en amerifanit modist. Med denna hatt på fan en dam rodna när hon will. Wid knytbanden sitta nemligen på inre sidan ett par små stälknappar, hwilka, nar damen böjer sig eller sänker hufwudet, trycka på de båda hufwudådrorna wid tinningarne och ge nast drifwa blodet til kinderna. Medlet är ypper: ligt, wid hwarje helsning eler förlägenhet antager damen ett utfeende af den blygaste oskuld och blir förtjufande föt. Het är juft det fom gör skilnaen få ftor. En ung flicka, fom gjort mer afseende på rikedom sän på skönhet hos sin blifwande make och som redan afslagit en mängd tillbud, förklarade en dag för fin familj, att hon wille gifta fig med en af fina tillbedjare, en åttatioårig millionär. — Huru utbrast hennes far i högsta grad förwänad, mit barn, du skulle således samtycka att för hela dit