Norrländska Korrespondenten – 20 november 1873, sida 2

Det var en gudomlig Juli-kväll, Och lärkan sjöng siu lilla kuplett, Och solen sken på de blåa fjall, Och värdeu skålade med oss tätt. Och ete. Det blef för oss alla en högtidsdag. Och flaggan han hissat på högan stång. Guds gafvor fans godt om af alla slag, Och bordet det svigtade i hans salong. Och ete. Och timmaroe flögo så innerligt fort, Och nu vill jag eudast berätta för Er: Att sen vi om dagen oss riktigt smort, Så gaf han på köpet öss nattkvarter. Och det var just han Och ingen ann:: Nils Larsson i Tullus, vår riksdagsman. Nästa dag gästade de resande hos Nils Larssons broder och leckades af hans gästfrihet att dröja längre än de skulle; ty ?Det händer ofta så med det som tål uppskjutas, Att det uppskjotes längre än det tål.? Slotet på historien är emellertid det, att Elias slår på sin lyra en så ljudando knäpp: Jämtland har ett gästfritt slägte, Hvaraf resande ha vinst: Frukost åto vi, som räckte Halfva sommardagen minsi. Men nu var ej tid att söla Dagen snart till ända gick, Och bestämdt vi blifvit knöla, Om vi dröjt ett ögonblick.? —— — —