Norrländska Korrespondenten – 20 november 1873, sida 2

Att slå på min lyra en knäpp, Men skatorna skrattade åt mig, fastän Jag hyttade åt dem med käpp. Det var en skandal och bevisar bestämdt Att skator ej ha något vett, De tyckte väl ej jag såg ut som en Jämt Och stockholmsbor aldrig de sett. Min säng var förbi och jag vände till statn, Gaf skatorna jämt den och den, Och gick till bror Ocklind, och på haus altan Drack punsch och tog skadan igen. 7Östersund hade eu festlig prägel i anseende till det väntade konungabesöket. Det fejades öfver alt, själfva residenset stod under uppstusning och en knippa stärkkjortlar bars öfver torget. Staden ligger vackert på östra stranden af Storsjön, midt emot Frösön, som staden hakat fast vid en bro för att förekomma dess bortflytande, hvilket, om det inträffade, skulle blifva en stor förlust för staden. Till Frösö läger voro vi af offiserarne inbjudna på middag som under fröjd och musik intogs i det gröva, hvarefter vi hade nöjet åse en fältmanöver till häst, som var särdeles vacker och upplifvande. Efter denna angenäma och rikliga välfägnade drogo vi vidare — — — — Så kommo vi till en präktig gård, Och ypperligt värdfolk det fans i den Där mådde vi, under den ömmaste vård, Som perla i guld hos vår gamle vän; Ty det var just han Och ingen ann:: i Nils Larsson i Tullus, vår riksdagsman.