Jag afreste, sedan jag sagt farväl och lofvat återkomma; men redan dagen därefter blef jag underrätt ad, att Gustaf Bård aflidit under natten och nu således funnit den frid, som hans ångerfulla ande här i lifves trängtade efter. Under sitt vistande utrikes hade Bård tagit törsakring på sitt lif, och med det helopp, som därför ioflöt, kunde hustrun lefva temligen sorgfritt och äfven upfostra de små, hvilket hon lärer gjort på ett hedrande sätt. Jag återsåg dem icke mera, (Slut.)