Norrländska Korrespondenten – 15 november 1873, sida 3

mA 247 Hwarjehanda. Engelskt. I onodags stod en artilleriofficer inz för en domstal i London anklagad för att hafwa upfört fig opasfande under en representation i Princess Theatre. Af föryöret framgick, att den anklagades fel mar, att han tagit plats i parketten, iklädd en kulört bolsdut, och wägrat att aflägsna fig, då han blifwit derom tillsagd. Sedan domaren gjort några anmärkningar om det wedertagna brufet att bära hwit halsduk, då man infann fig på de dyraste platserna i wissa teatrar, frikändes den anklagade. Sorglustigt. Wid en jordfästning wille presten läsa några lämpliga salmverser, men hade glömt den dödas kön. Safta frågade han den nårmast stäende af de sörjande slägtingarne: Ar det en bror eller fyfter? Nej, bara en kusin, blef det uplysande swaret. Fiffigt. Då baron Rotschild i Paris en gång åt middag i fin klubb, hörde han en of medlems marne utropa: Sa förargligt! Jag lånade X. tiotusen franes och fick ej ens qwitto derpå af ho nom — och nu bar ban rejt till Konstantinopel! aftrif till honom, fade någon. Det har jag gjort, men ban swarar ej. Da, mon Ger, fade R. jerif till honom få här: Bäste hr X. Om ni på några ögonblick kan flita er ifrån edra alskwärda turkar och turkinnor, så mar god betala mig de 20,000 franca ni lånade af mig. Men det war blott 10,0007. Riktigt, ja; troligtwis skrifwer ban och säger detsamma, och då har ni ju ert quwitto. jiktenslaplig ömhet. Ej sant, Robert, du har mig mycket fär? — Maturligtwis häller jag dig tär, min ffatt! — Och du älskar mig högre än allt annat? — Naturligtwis, naturligtwis! — Oh du skulle ej wilja mista mig för 300,000 riksdaler? — Känner du någon som skulle wilja bjuda det? inföll den åkta mannen ifrigt. Egendomligt missfoster. Wid swenska läkare: sällskapets arshögtid den 7 dennes omnämndes bland annat ett dubbelsoster, liknande de fiameji: ska twillingarne, öfwersandt från doktor Noren i Skeninge. Fostren stodo midt emot hwarandra till följd af en fastwåxning, börjande mid höjden af fjerde refbenen od fortsattande sig till strax nedom nafweln. De woro bada af qwinligt kön och lika mycket utbildade men företedde bada en ytterligare missbildning, nämligen harlapp. Deras båda hjertan, eller snarare det gemensamma, på ett egendomligt fätt indelade hjertat, egde en färdeles abnorm bildning, hwars ridwaro gjorde föga sannolikt att dessa xiphopagi kunnat fortsätta lifwet; de woro ockjå wid födelsen döda. Ordpral. (Från danskan). Dygden i midten?, sa fan, satt mellan twa jurister. Rättwisan warar så lange, emedan den är så litet i bruk. Huru man går till wäga i Trelleborg när en ung dam önskar i qwällens stillhet träffa fin bjertas wän torde inhemtas genom följande i stadens tidning för i fredags inneftående annons: Tull lille Oscar! Dina ögons kanoner har sfjutit eld i mitt hjertas frutmagafin! Förundra dig derför icke att jag med den innerligalte glädje observerade din annons i stadens tidning; jy jag fann deraf att dina tänkesätt blifwit helt och hallet förändrade. Om du inte är alltför mörkrädd, få möt mig wid Glädje baden (alla äljtandes mötesplats) i morgon af: ton wid manlig tid. Kom fäfert min lille färletsgud, du mäntas med den meft brinnande otålighet. Din smaktande Ålskarinna. — — — —H—ä— ——ö SW—— —— ———— —— ——