at prof. Ribbing och Warholm, biskop Flensdurg och hr Bergstedt och fortsätter därefter sålunda: Dessa yttranden uplysa allmänheten hwad wetenskapligt bildade män tänka om Nya Teftamen:tets ursprungliga text. Den första märkvärdiga uptäckt wi göra, är den, att de lärde männen ännu ide äro ense om, huru mycket af innehållet i de nytestamentliga skrifterna är Guds ord, och att således icke alt uti nämnde skrifter är gudomligt. Den andra märkwärdiga uptäckten är den, att, äfz men om man, fåfom är tillbörligt, rådfrågar de äldfta och pålitligaste vitnesbörden för att få ut: rönt, hwad fom uti Nya Testamentets skrifter är äfta och gudomligt eler ide, bewis ställas mot bewis, få att man sista hand ofta bar intet an: nat att göra än wädja till den egna känslan och öfwertygelsen. Med flit säges, att detta war en märkwärdig uptädt, i synnerhet såsom meddelad af en teolog, hwilken någon gång ide få litet hyllat en sträng upfattning af inspirationsteorien. Uti yttrandet wid kyrkomötet år inspirationsteorien helt och hållet kastad öfwer bord; ty äro författarne inspirerade och deras meddelanden Guds ord, har man icke rätt att där öfwer döma; har man denna ratt, kan icke den skrift som granstas wara af Gud ingifwen. Att wid bedömandet af hwad som uti Nya Testamentet är gudomligt eler ide rätta sig efter den egna fänflan (prof. Warholms ytrans de) är gansta wådligt och fan hos olika männiffor leda till olita, ja motsatta följder. Hr Warholm yttrave wid kyrkomötet att Joh. 8: 1—11 bör uts gå ur skriften, dela emedan det saknas i de äldsta handskrifterna, och dels emedan Herren war fär: deles mild emot ssätte budets föraktare och lät kvinnan gå utan att ge henne upmaning till bäts tring och tro od utan att döma henne, samt wäd: jade till samwetet hos bennes domare. En annan kunde ju anse detta ställe wara äkta, emedan Der: rens tal till kvinnan förutsätter bättring och tro hos henne, hwilka egenskaper hos hennes domare torde saknas, samt emedan Derren själf sagt att han icke dömer någon, ity han icke är sänd till att döma utan till att fralsa werlden. Således kunde ju äfwen enligt den bibliska teologien (Hr Ribbing yrkade på rätt för den bibliska teologien att i osäkra fall afgöra ett bibelställes äkthet) detta ställe anses wara äkta. Till en lika wådlig utgäng för den k,rkliga inspirationsläran kommer man, om man skall låta den cana äfertygelfen af: göra, hwad fom i Nna Testamentets skrifter är gudomligt eller ide. Öfwertygelsen tan ide min: nas genom blotta antagandet af att något är sant, endast därför att det af wissa männiftor efter af kyrkomöten blifwit såsom sanning antaget. I den allwarliga pröfningens stund befinnes den öfmertygelse wara ett nonsens, som har sin grund endast i ett antagande; ju mera grunden eftersökes, desto mera grundlös befinner man fig. Endast den öfwertygelsen är orubblig, fom går ut ifrån en för: nuftig grund, från Guds i förnuftet warande oföränderliga lag; ja blott denna är öfwertygelse; den åter som bar fin grund i antaganden, är endaft inbillning och därför osäker och wacklande. Men genom ett sadant förfaringssätt, bar man fatt för: nuftet öfwer bibeln oc äfwen frigjort fig från hwarje mänsklig auktoritet, emedan om man ide tan tro på dem, fom antagits wara inspirerade, man ännu mindre bör tro på dem, fom ide utgifwa fig för att wara gudomliga orakel utan hän: wisa en hwar til Gud i hans eget förnuft och samwete. En hwar fär säledes genom tillgänglig wägledning själf upsöka det gudomliga i bibeln samt bilda och ega fin egna religiösa öfwertygelse. Därmed år också religionsfriheten utropad och all förföljelse för den religiösa upfattningens och bekännelsens skull affattad, jämte det den stela bot: stafstrosenheten är om intet morden, od) endasft tärlekens enbet är kvar. Detta är följden af ä rade herrar kyrkomötesmedlemmars yttranden och det finnes således många, fom anse att man bör skilja emellan det gudomliga och mänffliga i bibeln. Cnär Luther fjälf war bibelgranstare, må man till följd af den antagna prinsipen instämma i hr Bergsieedts ytrande: ÅFag tror ej att den evange liska kyrkan höfwes något sådant fom en fträngt formulerad text, för alltid afgjord som ett petri