Norrländska Korrespondenten – 15 november 1873, sida 2

1 . d 3 Gustaf Bård. Berättelse af —e. (Ur J. T) (Forts. från o:r 133.) Efter haud utkommo från granngärdarue folk försedda med lyktor, lockade liksom vi af det hemska nödropet, och då vi huanit orientera oss i mörkret, funno vi midt i korsgatan en karl liggande framstupa med ett förfärligt bredt och djupt sår i halsen uedauför nacken och syubarligen redan död, ehuru ännu varm. Den mördade iubars hos en närboende handtverkare och läkare efterskickades och aulände fort nog; men denne förklarade, att döden följt ögonblickligt på mordet och att således ingenting vidare fanns att göra, än att söka upspåra mördaren. Den aflidne tillhörde flottans manskap och tjenstgjorde som bätsman för någon gård i de norra socknarne af Blekinge; den tillbringade såsom ogift äfven sin fritid i C. Det uplystes, att han varit inne hos bryggaren B. och lemnade detta ställe någon kort stund förr än nödropet hördes; men han hade ensam begifvit sig därifrån och de vitnen, hvilka vid den efteråt företagna undersökningen hördes, hade sig naturligtvis ingenting bekant, som kuude leda rättvisau på spåren. Åfven Gustaf Bård hade samtidigt med den mördade innevarit ä B:s krog; mea efter hvad vitnena uplyste begifvit sig därifrån en stund före den sistoämnde, Det var icke fritt att misstankar hvilade på Bård, ty ban var känd som slagskämpe, eburu ej som aupare; men då icke det ringaste bevis före