stå af den påträngande tyska odlingen. Huru skulle under sädana omskländigheter det danska folket bäst kunna häfda sin nationalitet gent emot Tysklands folk — detta blef nu frågan. Jo, — blef swaret — genom att söka höja folkbildningen och ställa denna på rent fosterländst grund och botten, ty detta är det enda sättet att hos folket wäcka och stärka den fosterländsta andan, den anda, hwar i genom ett folk känner fig såsom något helt för fig. Man började snart inse wigten häraf och den 7 november 1844 började den första af alla folfhög: skolor fin werksamhet. Den blef förlagd til Röd: ding i Slesvig och stiftades af professorn C. Flor i förening med Slesvigska bönder. Det wackra föredömet följdes fnart på andra ställen, och få fe wi efter hand folkhögskolor upstä öfwer alt i Dan: mark. Det war likwäl först efter den olyckliga utgången af kriget 1864 fom folkhögskoleiden fit få att säga nytt lif. Den framkallade näml. begofwet att i högsta möjliga grad höja nationalmed: wetandet hos folket. Häri, och i den wäldiga andliga wäckelse, fom Grundtwig ästadkommit, torde man ha att föka orsaken till den utomordentliga framgång fom de danska folkhögskolorna ernätt. Danmark eger näml. i närwarande stund omkring 60 folkhögskolor (däribland några för kvinnor) och detta fastän dess folkmängd ej upgår till hälften af wårt landa. J märt broderland Norge stiftades den första folkhögstolan 1865, på egen bekostnad af Herman Anker, en man, fom med kärlek för folkhögskolans sat förenade en förmögenhet, fom han war willig att offra för sitt folks och sitt landa wäl. Sedan föredömet en gång war gifwet upstodo snart flere. Ännu lär dod deras antal ej upgå till mer än 12. Af dessa äro den nyss nämnde Ankers och Kriftoffer Bruuns i likhet med det stora flerralet af de danska folkhögskolorna bildade efter Brundtwigianskt mönster. Huru mwida detta är förhållandet med de öfriga norska wet jag ej med wisshet. — Folkhögskolorna i wårt eget fosterland hafwa uppstätt senare än de danska och norska. De tre förs fta (2 i Skäne oh 1 i Östergötland) stiftades år 1868. Huru hafwa de då upstätt wära swenska folkhögskolor? Ur hwilket behof hafwa de wuxit fram? Wi tro oss komma sanningen närmast, om wi säga att de upstätt först och främst fåfom en följd af det lifliga begär efter kunskaper och we tande, som på senare tider waknat till lif hos mårt folt oh där jämte säsom en naturlig följd af de nya kommunallagarne och reprefentationsförändrins gen. Med de ökade rättigheter, fom desfa gäfwo ät den stora massan af folket kommo också ökade styldigheter och i första rummet styldigheten och behofwet att förwårfwa sig högre insigter för att rätt kunna upfylla de medborgerliga pligterna. Härigenom har den swenska folkhögskolan fått en mera praktisk karakter, ty den swenska bonden for drar i främsta rummet ett större funffapsmått, under det man däremot i den danska folkhögskolan lägger stor wigt på känslan, på den fosterländska hänförelsen framför alt. Jcke säsom skulle wär swenska skola utesluta den warma, glödande fänslan af hängifwenhet åt fosterlandet. Nej, twärtom, den syftar äfwen den att bibringa kärlek til wärt land, wärt spräk, wåra stora minnen, men denna känsla drifwes ej hos of säsom i Danmark till högtryck. Swad beträffar antalet folkhögskolor i wårt land så är det ännu jämfördt med antalet dylika i Danz mark och Norge särdeles litet, ity att wi med en folkmängd af öfwer 4 millioner ännu ej hafwa mer än 10 sädana för män och 2 för kvinnor. Af dessa 12 skolor finnas 5 i Skåne, I i Blekinge, 1 i Halland, 1 i Westergötland, 1 i Öketgötland, 1 i Nerike, 1 i Södermanland oh flutligen den, fom i dag bär börjar fin werksamhet, Medelpads folkhögskola, den första inom den wid: sträckta del af wårt land, fom kallas Norrland. Med anledning häraf torde det kanske ej wara ur wägen att framställa den frågan: Hwad är denna wår folkhögskolas syfte oh ändamål? Jo, def ändamål är, att hos fina lärjungar utbilda så wäl de rent menskliga, fom de medborgers liga egenskaper, hwarigenom de blifwa i ständ att fritt oh fjälfftändigt werka til gagn för famhället och fig själfwa. Den wil, med andra ord, söka dana fina lärjungar til kunskapsrika, arbet: samma od dugande män genom att föfa wäda deras kunskapsbegär, ingifwa dem aktning för det ärliga, sträfsamma arbetet i hwad form det än må upträda och förädla deras tänkesätt — alt detta dock utan att stöta dem ur deras famhällsftällning, utan att aflägsna dem från deras yrkes wiltor. De sistnämnda orden torde måhända förefalla mången bland eder lifa hårda fom hesynnerliga; men — jag frågar blott — huru många föräldrar bland kroppsarbetarnes klass ha ej gjort den fora: liga erfarenheten, -att sedan deras föner genomgått några klasser i något af statens lärowerk oh af en eller annan anledning efter ett par år måft återgå till det rent kroppsliga arbetet, få ha de återfått dem motwilliga för detta. Om nu t. er.