Norrländska Korrespondenten – 13 november 1873, sida 2

Den generation som nu uppnätt en tjugo eller trettio år kan kuappt göra sig en föreställning om de förskräekliga och afskyvärda verkningar, som den ohejdade tillverkningen och föreäljningen af bränvin den tiden åstadkom, intill dess den ou gällande författningen satte ev, om också måttlig bom deremot. Hvarje handelsbod kunde sägas vara en öppen krog, och smygnästen, der all möjlig uselhet med bränvinets tillbjelp utöfvades, fungos, som äldre personer nogsamt torde minnas, öfverallt i städerna och äfven på landsbygden. Ett af dessa smygställen der ovåsen, gräl, slapsmål, spel och all annan uselhet bedrefs, fanns den tiden hos en bryggare B— vid ...... gatan i C. och de uppträden, som der timade behöfde en helt annan penua än min att beskrifvas med, om det för öfrigt kunde intressera. Så mycket vill jag dock i förbigående nämna, att både B. och hans båda söner slutade som stora brottslingar, ehuru i synnerhet den ene af dem. Calle B. med sitt hurtiga och raska sätt hadekunnat bli en bra karl, derest icke exemplet och förförelsen gräfvit gropar för hans unga sinne. Eu mörk, ruskig och gräkall vinterafton, då jag stod ensam i boden, inträdde dit Gustaf Bärd och ställde sig att prata om något oväsentligt. Efter en liten stund lemnade han mig ett hyfveljern, med begäran att det skulle få ligga tills han kom igen, emedan han hade ett ärende att uträtta inne hos B. som han sade och icke ville medtaga hyfveljernet dit in. Det var kallt och kusligt att stå i boden, och då det var eldadt i kammaren innauför, så begaf