Norrländska Korrespondenten – 8 november 1873, sida 2

inskeppa sig. Franceschetti ledsagade honom med ett följde af officerare, 500 beväpnade redo sasom skydsvakt med honom och öfrverallt, der ban blott visade sig, i Cacinca, i Tavagna, Campalora och på ardra sidan af bergen, lopp folket till och mottog honom med ljudliga Evviva Folket i hvarje ort ledsagade honom anda till gränsen af den nuästa. En ärevordig man med ett stort följe, väntade honom högtidligt vid en by och föverlemnade åt honom som gafva en skön korsikansk häst. Ögoublickligt svingade sig Murat upp på densamma, och nu sprängde ban i väg, följd af den vilda ryttarskaran i korsikansk drägt med långa bössor, den fordne glänsande Murat, med det svärmiska ögat, med det bruua lockiga haret, som nedföll öfver hans I I I H I panua med de veka romantiska anletsdragen, i den fantastiska, halft korsikanska drägten med det röda skärpet om lifvet. KEvviva! Eovivalo skallade det från bergen så att det genljöd i dalarna. Maunen i de orter genom hvilka Murat, på sin jagt efter eu krona, genomtågade afsköto till hans ära siua bössor i luften. Kviunorna, klädda i helgdagsdrägt, kastade höstens blommor till honom och sände honom med vittande näsdukar siu afskedshelsniug. Var det ej en konnug som här gjorde sitt framtåg? Hur drömde han ej nu om att snart på liknaude ssätt halla sitt intag i det härliga Neapel. I Vivaro höll Murat rast och bodde derunder hos den äldrige sockenpresteu Pentalucci, af hvars gästvänskap redan så många flyktingar sedan 40 år tillbaka hade att berömma sig, bland dem älven Napoleon på den tid, då han såsom uvg officer svårt förföljdos af sina