derpå föll generalen till främlingens fötter och utropade: äKMin konung Murat! Liu olyeklige furste — och i detta eländely Ja, min kära Franceschetti, det är Murat, i hvars garde du en gång stått, och som nu, förföljd, jagad som ett villebråd, söker hjelp oeh tillfiyckt hos dig. Har du förblifvit mig trogen, ädle man 20 Tårarna stodo Franceschetti i ögonen, och han lade bedyrande handen på hjertat. aBefall ers majestät, sade han, QLiksoin förr är ni min kouung. Då upprättade sig åter Muruts gestalt och ur havs öga strålade nytt hopp. flan var säker, han hade undkommit de bödlar, för hvilka ban i vinberg och busknår hållit sig dold vid Toulons kust, tills en gammal grenadier räddat honom från hungersdöden. Han återfick sitt gamla mod och sitt fordna romantiska lynne och kände sig istånd till nya hjeltedater. Ty knappt blef det bekant, att Murat vari Vescovato. förrän många korsikanska officerare ilade till houom och erbjödo honom sin värja; sjelfva Vescovatos befolkning förklarade sig beredd att beskydda sin kungliga gäst och skyadade till i vapen, då den franska kommendanten i Bastia afsände ett detachement gensdarmer för att taga Murat till fånga. Och då nu därigenom blef klart, att Murats frihet var hotad, då drog folket ur alla byar i trakten till Vescovato och slog här läger, så att Murat om några dagar hade att befaila öfver en liten bär Anblicken af deuna honom hyllande mängd kom honom åter att känna sig såsom konung, och