hon sate sig på sängkanten och säg på sin Jeppa. När hon suttit en kvart, slog Jeppa upp ögonen. Lefver du, Jeppa? ropade Mätta, och hennes hjerta hoppade af förtjusning. aJaao, hviskade Jeppa — och så slöt han ögonen igen. Tio minuter förgingo, innan han åter öppnade dem. Hur mår du, Jeppa?) hviskade då Mätta. KBraas, svarade Jeppa och färgeu återvände till hans kinder. Men något vidare sade hvarken Jäppa eller Mätta, förr än fem minuter till förflutit, ty så lång besinningstid behöfde Mätta för den fråga, som hon ämnade ställa på Jeppa, aVar det för miu skull du sprang i än, Jeppa frågade Mätta rodnande. Jaap, suckade Jeppa, men ett illparigt uttryck lyste i hans ögon. Mera blef ej den dagen taladt mellan Jeppa och Mätta! Och om kvällen gick Mätta att sofva bland pigorna, ty Jeppa låg kvar i hennes egen säng. Men när morgondagens sol raun upp glänsande och klar, gick Mätta till sin far och sade: Far ,får jag inte Jeppa till man, så går jag och gränker mig likasom han.Då mjuknade nämdemannens hjerta, och hau sade: cc Mätta, du skall få Jeppa lo Trettonde kapitlet. Jeppas bröllop På ett lyckligare par, än det, som den nya dagens sol belyste, har blott en enda annan dags sol kastat sina strålar, nemligen den, som lyste på Jeppas bröllopsdag. Då vardt under ljud af pukor och eymbaler den rike nämdemannens Mätta gifven åt den fattige Jeppa till äkta hustru. Och då begynte ett hejdundrande gille, som räckte i hela åtta dagar. Och mera får ni ej veta om Jeppa, ty alla fullgoda romaner böra slutas med brölloppet. Men bland dem, som ditiutills följt vår Jeppas bedrifter med intresse, gjorde sig blott en mening gällande och den var, att Jeppa skulle nog bli en bra karl i alla tider, ty, sade de, -Jeppa Rask var visst inte dum i det hela taget). (Slut.)