Från utlandet. Franrike. Enligt telegram från Paris den 30 oktoer på aftonen har grefwen af Chambord i bref rklarat: Hwad jag i dag uttalar, gäller fom mårftod för mina senore fordringar; jag fan ide inge på att inwiga ett starkt konungadöme, fom åsiftar ett werk af äteruprättelse, med en handling af swaghet. Man älffar att fammanställa Henrik V:s fafthet med Henrik IV:s imidig: bet; men om någon hade rådt den sistnämnde att upgifwa den fana, under hwilken man fämpade wid Arques och IJIvry, så skulle ban hafwa swarat: Fortfaren att bära min hwita fana, den kkall al: tid föra eder på ärans och segerns bana. Man förebrår mig, att jag ej tillräckligt skattar wåra soldaters tapperhet, och detta gör man i samma ögonblick, fom jag stär beredd att anförtro dem det dyrbaraste jag eger; man glömmer, att den hwita fanan är det bourbonska husets och den franska härens gemensamma arfwedel. Jag missaktar ingen lager, som mitt fosterland wunnit! Gud har i goda som i onda dagar warit vitne till min tadsamhet och till mina tårar. om jag äfwen warit fjärran frän Frankrike och landsflyktig. Jag häpnar, då den allmänna opinionen, påwerkad af beklagliga röster för dagen, tror att jag slutligen ingått på att blifwa revolutionens legitime konung. Då, i trots af alla bemödanden, migförstånden ständigt tilltaga och dessa ej funna leda till annat än att fördunkla min öppna, klart i das gen liggande politik, är det min pligt att fäga fulla sanningen till landet, fom wisserligen fan afwisa mig, men som skall göra rättwisa åt min upprif tighet och egna den fin aktning, emedan det wäl wet, att jag aldrig förolämpat det oh aldrig skall förolämpa det. Man fordrar nu, att jag skall uppoffra min ära, men jag fan ide swara annorlunda än att jag intet ätertager af mina tidigare wilkor od) intet ändrar i dem. Frankrikes söner hafwa wisat sig fosterlandet wärdige, wen wi hafwa ännu stora ting att ge: mensamt utföra. Jag är beredd att deltaga i dessa, när man mill, men jujt därför will jag helt