ND PD — 1 77:: — — i bokföring af hr Claes Wigström. Den sticklighet och det lif, hwarmed kunskaperna meddelas, och det förtroendefulla umgänge, fom eger rum mellan lär rarinnor och elever, är egnadt att göra det ange: nämaste intryck och ingifwa de bälta förhoppningar för framtiden. Bland skolans målsmän råder ocdså den bäfta stämning för anstalten, och nyligen hafwa ide mindre än 220 rdr (hufwudsakligen ge nom landsfiskal Holmströms nit) blifwit insamlade till understöd åt friclever. Twå sådana begagna sig redan af skolans underwisning. Om bibeln skrifwer samme kyrkoherde P. Ny: manson, hwars tankar om kristendomswäsende wi h4ede i förra numret, följande frimodiga omöme: J kristendomens intresse är det nödigt skilja emellan det gudomliga och det mänskliga i de bi bliffa böckernas innehåll. För hwarje uppmärksam läsare är klart att de tre första evangelierna upp: gifwa för Jesu ätande af paskalammet, hans fors fästelse och död annan tid än Johannes. Enligt de förra åt Jesus påskalammet samma dag fom judarne, korsfästes mid tredje timman efterföljande dag od) dog samma dag, saledes den första dagen af påskhögtiden. Enligt den sednare hade judarne icke ätit påskalammet då Fesus stod inför Pilatus; wid sjätte timman af tillredelsedagen blef Jesus dömd och dog dagen före den stora sabbaten. Många andra exempel kunde anföras som intyga att bibeln äfwen har fin mänskliga sida. Att på: stå alt i bibeln wara lika gudomligt är att beröf: ma den alt gudomligt anscende; ty den ewiga fanz ningen kan ide ljuga oc) allwetenheten ide meddela motsägande upgifter. Enär motfägeljerna äro fjälfklara följer att, om alt i bibeln är lika gudomligt, intet gudomligt dårstädes är tillfinnandes. Författarnes både egendomlighet och bildning fram står så klart, att det är obestridligt, att de skrifwit sina böcker fåfom medwetna människor. Hade de såsom förhållandet war med Paulus en gång, wavit uppryckta i det himmelskas ffer, ffulle de ide förmått meddela något som warit passande för jordens barn. Det gudomliga fan under denna eonen ide te fig för oss annorlunda än mänstlig form. Människan är ett Guds werk, dock fins hos henne något wäsentligt och något tillfälligt, så mar det med Kristus, hwilken också behöfde att tillwäxa i wisdom od fullkomnas; detsamma är förhållanz det med de bibliska böckerna. Fastän det gudom liga uppenbarar fig hos Kristus i högre grad än hos andra människor och hos bibelförfattarne i hör gre grad än hos wanligare författare, är både hos den förre oc) de sednare något mänskligt. CErfännande tillwaron af det manskliga böra wi söka, finna, älska och blifwa werktyg för det gudomliga. Beträdandet af denna wmwägen höfwes den kyrka, det rike, som icke är af denna werlden. Är det varmt på månen Carlen af Rosse har nyligen offentliggjort en bot om sina med lycka krönta försök att mata månens warme. Mätningarne gifwa ett utslag, som kullstörtar alt hwad som hitintills talats och skrifwits om den kalle manen. Denna himlakropps yta har nämligen en få hög wärmegrad, att ingen af alla på jorden lefwande warelser skulle funna uthärda där. Me delpunkten på månens filjwerföipva är hetare än kokande watten. Rärtegångsoch polissaker. Den 31 oktober. Våld. Timmermannen Nils Enge hade uttagit stämning å förre bageriarbetaren numera ölfröga: ren Bernhard Almgren med påstående om answar för det han blifwit af honom öfwerfallen inne på swarandens ölkrog å Sjögatan. På tillfrågan berättade Enge om förloppet, att han, som kommit in å ölkrogen i sällskap med 2 andra personer och druckit öl, efter drickandet yttrade: det är ett djefla dåligt öl, det är sämre än Iwagdrida, fwarwid en man innan för diffen rejte fig och ropade: shit med daggen! Enge trodde att detta war ett skämt, men strax framkommer en kvinna till disken och öfwerlemnar till wärden en dagg, hwarwid denne började bearbeta Enge. Sedan några flag blifwit utdelade, utropade den oblidkelige wärden: onu kasta wi ut honom! hwilket ock werkstäldes med tillhjälp af 2 kvinnor, men på samma gång så wårdslöst att Enge kom på hufwudet utför en 6 fot hög trappa och slog hufwudet i gatan. Almgren förnekade hela denna berättelse och påstod, att Enge på ett så gement sätt okvädat hans hustru och piga, att det ej war möjligt ens oms tala det. Därefter hördes styrman Karl Kristian Nilsson såsom vitne oc) denne berättade i likhet med Enge om förloppet, med tillägg, att!det war pigan med det ena ögat, fom burit fram daggen. Målet blef uppskjutet till den 28 dennes. — Åkaren Joh. Söderbom war stämd för det han å ångaren Westernorrland skulle Ha knuffat, sparkat och okvädat en småländing, men fom fmwaranden uteblef, uppskjöts målet till den 28 dennes.