urnyckeln. Truls Jepps Peruilla påstod, att hon hade många gånger sett Mätta, vär hon bara kom ihop med Jeppa, kunde skratta och prata hur mycket som helst, fastän hon alltid anuars, när någon tilltalade henne, tittade så sedesamt ned på marken och nöp i förklädessnibben. Ett, tu, tre kom Jeppa Rask dängande i hisklig fart och styrde stegen till Mättas fönster. aHvad hade han der att göra 20 Kors bevars, så ni kan fråga! Vet ni då icke, att det är utanför älskarinnans fönster, som älskaren alltid skall svärma kring i månskensnatten antingen gnolande på någon ljuf kärleksvisa eller drömmande om en himmel på jorden, men i bägge fallen oaflatligtj spanande efter sin kärestas skugga på rullgardinen. Nu fans här till all olycka ingen rullgardin. och Jeppa kuude tör den skull ej göra alldeles på samma sätt, som andre älskare. Han blef, i stället för att svärma omkring, stående stilla nedanför fönstret och ropade med kärlekssmäktande stämma: aMätta! Mätta lo Ögonblickligen visade sig Mättas gestalt i fönstret och mera behöfdes ej för att törflytta Jeppa upp till sjunde himmelen. aHerre min Je ... Mättaa! ropade han betagen, ahvad du är grann! Dina käftar äro röda som rosor, och hvad din hals är fet och trind, och hvad din mun ..... I det samma tystade en knytväfve Jeppas mun, och han kände sig gripen af fyra krattiga händer, som utan nåd och barmhertigiet släpade honom bort, (Forts.)