Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1873, sida 2

langre an till den skenbara eller i alla händelser flyktiga fördel, en öfwerdrifwen afwerkning fan medföra, synes ligga i det enskildt och offentligt ofta upprepade påståendet, att skogsförödelsen, om den lemnas ohejdad, skall förr eller sednare förwandla Norrland til föga annat än en fullkomlig ödemark, i all framtid omöjlig för all kultur. J dessa komitens yttranden får jag, hwad mig nådigit anförtrodda Westerbottens län angår, till alla delar i underdånighet instämma. Om nu en öfwerdrifwen afwerkning af skog, fom är mogen eller ätminstone närmar fig mognad, res dan är i flera affeenden ffadlig och förderflig, få måfte den unga och omogna skogens nedhuggning i ännu högre grad wara olycksbringande. Hygge af omogen skog har wäl under många år bedrifwits i norra delen af länet oh hufwudsakligen i Skellefteä socken; men fparrstillwerfningen har under de twänne fitta åren åfwen sträckt fig till tvänne andra socknar och i Skellefteå tilltagit i en oerhörd grad. Kronofogden Sparrman inberättar att ffattehemmanens inom Stellefteå socken wäxande skog under förflutna winter undergått en fullständig sköfling genom tillwerkning af minst 6 a 700,006 sparrar ända ned till 4 tums tjocklek på 16 fots längd, så att, efter några års ytterligare dylik afwerkning, befolkningens förnämsta hjälpmedel under hårda år, skogen, ide mera torde finnas till; att på jednare tider inrättats, där wattentillgäng därtill funs nits, mindre sägwerk wid nästan hwarje större by; att, få länge hemmansegaren, eller den egentliga allmogen, själf ombesörjde skogsafwerkningen, denjamma ej tunde ske i få stor skala fom på senare ären, då skogsskiften oh hela hemman försålts til träwaruhandlande, hwaraf dessa hemmans och ffogsskiftens totala förödelse woro att med säkerhet des fara, helst om, såsom på flera ställen under fiftnämnda winter egt rum, 2 a 300 man sysselsättas med nedfällning af ett enda hemmans skog, samt att, få midt till hans kännedom kommit, i 28 färs skilda byar inom Skellefteå socken flera eller färre enstilda hemmansegare från fina hemman sält ffogåskiften för en sammanråknad summa af omkring 150,000 rdr, oberåknadt de hemman, hwarifrån stogsstiften på 3 till och med 50 års afmerfningsrätt föryttrats. Likaledes har anmälan ingått från mwederbörans de kronolänsman i Degerfors socken, att afwerts ningsrätten till 9 uppgifna hemmansskogar där blifwit på 50 års tid försåld för 102,500 rdr till några i socken kringresande personer från Jämtlands län. En revierförwaltare i Skellefteå revier har jäm wäl meddelat, att han under sina tjensteresor iafts tagit, att afwerkningen af såwäl mindre timmer, fom i synnerhet sparrar af ända ned til 3 a 4 engelska tum i fyrkant, — antagligeu af fruktan för, att utförjel: eller afwerkningsförbud för mindre wirkessorter kunde komma att utfärdas, — har unz der sista wintern oh wåren till den grad bedrifwits å de enskilda skogarna, särdeles sådana, där oinskränkt afwerkningsrått under tortare tid blifwit till sågwerksegare eller wirkesuppköpare upplaten, att dessa stogar oundwikligen inom kort tid blifwa utödde, därest ej hinder för sadan afwerkning på grund af nu gällande lag kunde läggas. Sedan wederbörande kronobetjente anmält, att å 10 särskilda hemman i Skellefteå oh 2 i Töfåns gers socken med skogen få misshushällats genom af werkning of omogen ffog till sparrar, att fara fun de uppstå för hemmanens bestand, har, efter på stället af skogetjensteman werkstäld undersökning, eders k. m:ts befallningshafwande i 5 af dessa mål, där fortsatt skogsafwerkning ansetts medföra fara för hemmanens bestånd och förmåga att skatten utgöra, ansett sig, på grund af kgl. förordningen den 1 augusti 1805 angående skogarne i riket, böra förordna om åtal för missbruk af hemmanens sko och förbjuda innehafwarne af hemmanen eller a afwerkningsrätten dåra, wid vite af 500 rdr, att tills widare afwerka wäxande skog för afsalu. J twänne af dessa mål har nägon atgärd ej kunnat för närwarande widtagas; oh öfriga 5 mål äro beroende på skogens undersökning af skogstjenstemän. Dessa skogsförsäljningar, redan högeligen ffadliga för gamla skattehemman, äro ödeläggande för i skatt ide ingångne nyhemman, fom till skatte lös sta eller omförda, sedan odlingsstyldigheten blifwit fullgjord, föga underhållas och knapt funna föda en häst och 2 for, samt hafwa öppen åker för ett par tunnors utsäde. Det kan wäl ej bestridas att, i följd af den högt uppdrifna skogsafwerkningen, högst betydliga arbetsförtjenster och penningebelopp komma länet till godo; men lika obestridligt är: att den egentliga behållningen eller winsten stannar på några få werksegares eller affarsmäns händer, af hwilka en del ej äro boeude i länet, ej ens i riket; att de för afwerkning och försaljning af skog inflytande medel i de flesta fall ej medföra egentligt gagn för allmogen utan nästan omårkligt förswinna; att fed lighet, wäljtånd, redbarhet och nykterhet äro dyg2 Ser soam mera ällan träftna . .