Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1873, sida 2

nerhet i de mera aflägsna bygder, där folfunder wisningen står på en jämförelsewis låg ståndpunkt, får man ofta erfara och följande sorglustiga händelse jäfwar ingalunda detta bedröfliga förhållande. I Gausträft, en liten fjällby, belägen i Sorsele socken i Westerbotten, har en björn gjort fig fär: deles hemmaftadd. Han lärer redan förlidet år flyttat fina bopålar nära husknutarne och helt god: tydligt tagit fig för att beskatta byns fattiga innes byggare. Skattebidragen hafwa hitintills hHufmudsakligen bestått i får (kvicktionde) och har den be: skedlige besten fällan tagit för fig mer, än hwad fom åtgått för dagen, d. w. s. ett får i gången och detta oftast ur själfwa fårhuset. Nu met man, att dylika gubbar äro förswarliga storätare och hafwa därför de enfaldiga Gausträskarnes fårskockar på ett i ögonen fallande sätt minskats, helst fom måldgästningen under demna sommar fortgått lika ostörd. OM ändock finnas bland ställets manliga befolfning oförskräckta björnskyttar, hwilka tagit mer än en het dust med skogens nalle. Hwad har nu så stäckt deras mod och förlamat deras armar eller hwad har förskaffat denne snyltgäst sådan gunst hos de gode Gaustraskare? Fo wacker gunst. Nej, wärre skräck har wäl kanske aldrig någon buse inz gifwit dem, ty weten, att björnen är — framspådd (framtrollad). Spådomskonsten, denna af den onde omedelbart inhemtade förmåga, lärer nu mera maz ra sållsynt men dock ide utdöd, synnerligast hos lapparne och i Gausträsk har en med spådomsanda begåfwad kringwandrande lapp, benämd Stornila, af hämd för mindre wänligt bemötande wid ett eller annat tillfälle frammanat denne björn, fom, enligt den widskeplige befolkningens öfmerensfommelse, måste fritt få husera efter godtfinnande, på det att ide samma förfärliga Stornila må finna för godt att framkalla (framspå) ännu större olyckor. Två mord. I Haparanda har en fenhuggare funnis ligga ute död af 2 skärsår och mid Karlaborgs lastningsplats i närheten af Nederkalix har finsk sågwerksarbetare blifwit mördad i en skog. Ett inbrott i Elfkarleby kyrka egde rum natten till i fredags. Inträde till kyrkan bered: des genom taket, hwars plåt: och skifferbetäckning på ett ställe afrefs, hwarefter träwirket fönderftyckades. Nedkomna i kyrkan, sökte tjufwarne tillegna sig det i sakristian förwarade silfret. Detta hade sig dock icke så lätt, enär den träkista, hwari det samma förwarades, war starkt järnbeslagen. De lyckades wisserligen anbringa ett Hål å fiftan, tillrädligt stort att få in handen och fatta tag uti silfwerkärlen, men därimot för litet att få dem ut. Också måste de till sist aflägsna fig utan byte oh utan att ens taga werktygen med fig, ware fig nu att de af något buller blefwo skrämda på flykten eller ock ämnade återwända påföljande natt. Däraf blef dock intet. Fnbrottet warseblefs redan under dagens lopp, och därefter waktade fig bofmwarna att widare återkomma. Följder af otuktigt lefverne. Sedan uppå anmälan af polismästaren i Upsala, E. Een, kon:s befhde i samma län dömt ogifta Zda Friberg, hwilken i universitetsstaden utöfwat ett i högsta grad otuktigt lefnadssätt, att härför å länsfängelset hållas 3 månader i sell, har bemälde F. hos k. m:t öfwer ådömda straffet anfört beswär, hwilka dock ej ledt till någon ändring. Skogsförhållanden i Vesterbotten. Den nye landshöfdingen i Westerbotten har till k. m:t insändt följande högst märkliga skrifwelse: sStormäfktigite allernådigste konung! Ten misshushållning med — eller förstörelse af — de enskilda skogarne, som åtminstone delwis eger rum inom länet, måste wäcka oro och befymmer hos en hwar, fom har tanke för framtiden och intresse för länets wäl oh bästa; och jag har därför ansett det wara min pligt att å detta sorgliga förhållande i underdånighet fästa eders k. m:ts nådiga uppmärksamhet Öfwerafwerkning å desfa fogar har länge fort gått, och äfwen ledt därhän, att ätskilliga byar och hemman å kustlandet sakna nödigt husbehofswirke och på en del ställen til oc med wedbrand åtminstone på nära Håll. Den af eders k. m:t år 1868 i nåder förordnade fomitg, för afgifwande af betänkande och förslag angående ffogsförhållandena i Norrland, Har, efter werkstälda underfök ningar och inhemtade upplysningar, beräknat öfmerafwerkningen å enskildes skogar inom länet för nämnda år till 600,000 träd. Denna beräkning maste naturligtwis wara approximativ, men fan lika gerna wara för låg som för hög och säkert är, att under de fem år, fom sedermera förflutit, af werkningen, hufwudsakligen i följd af de högt uppFr sn WW — — — — W 2 ä( ÄLV—— ÖU— e-—ä — RR KA mm SS AA RR iUii ÄA646 2 LA