Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1873, sida 2

Sjutton är och tjugotre år. af Claude Gerard. (Forts. från n:r 122.) aAh, det är Augusta B.b utropade jag nästan högt vid min väns sista ord. aben lilla tafatta, illa klädda flickan. Det är omöjligt Jag hade uu förklaringen öfver mina dunkla reminiscenser vid den vackra kvinnans äsyn, och med det samma stod så klart framför mig miunnet af en afton för sex år sedan, just här i samma salong; jag var då mycket ung och denna afton hade gjort ett visst helsosamt och varoande intryck på mig, Föjer, som var manga ar äldre, och hvars affärer då voro temligen kinkiga, beslöt, sedan hela hans uppfioniogsförmåga på andra utvägar var uttömd, att söka göra ett rikt gifte. Augusta B. var då nyss utkommen i societeten, bon var blott sjutton år och den rikaste flicka man kände. Föjer, hvars lefnadssätt aldrig gått till excesser eller väckt skandal, hade i allmänhet ett godt ryckte om sig. Man kände hans fars förmögenhet; bans yttre fördelar dessutom gjorde det ganska troligt att han skulle kunna vinna den rika arftagerskan. Han blef presenterad i huset, och några månader deretter förtrodde han mig att hvad flickan beträffade var han åtminstone fullkomligt säker på sin sak. Vi bodde tillsammans och det var just under det vi klädde oss till en bal hos kammarrådet, som han berättade mig sin sånnolika