Norrländska Korrespondenten – 18 oktober 1873, sida 2

ÅJa, det är sannt; jag tycker mig aldrig sett ett vackrare fruntimmer, än den damen i röda klädningen, Känner du henne ?20 äKDet är också flera än du som har denna smak, och det förundrar mig verkligen att du är så trivial att du delar alla andras förtjusning, som du ständigt vill vara originel.a eJag förlåter din sarkasm; men säg mig nu hennes namn om du behagar.v KNä väl, hon har ett ganska plebejiskt namn, hvilket likväl så ofta nämnes att jag tycker du borde hört det. Med hennes ofantliga förmögenhet hade det likväl berott af henne sjelf att få ett som låtit bättre, att bli friherrinna, grefvinna, eller Gud vet hvad, i stället tör gemål at den der bleke, sjuklige brukspatron Helleving, som står derborta och nyser i sin näsduk, alldeles tillintetgjord af snuset, som hans granne bjudit honon. Det är då icke möjligt att hon tagit honom af tycke, stackars flicka; hon var så ung när modren gifte bort henne, ty han var också mycket rik och hennes kussin dessutom KNå, du förträfflige pratmakares, sade jag leende, cberätta mig då hvem den vackra frun älskar, efter hon icke älskar sin man, ty en kvinna med sådana ögon har bestämdt ett varmt hjerta, och ett varmt hjerta saknar sällan något föremål för sin värma KDu resonnerar mycket logiskt; men det är emellertid -mera än jag kan upplysa dig om; jag tror verkligen icke att hon älskar någon men hon kom också hit först i höstas; de bo annars i någon landsort, jag vet icke hvar — och hon har ännu icke hunnit välja, förmodar jag, bland alla dem som lägga sin hyllning för