Upsala-—Grisslehamn är namnet på en tilltänkt jernbana. Wid ett i Upsala hållet möte blef denna linie föreslagen i stället för en förut påtänkt. Ur en i tidningen Upfala införd arti fel om denna bansträckning låna mi följande: Det framstälda förslaget lydde nämligen på en jernwäg mellan Upsala-Grisslehamn. Man behöfwer knappaft mer än nämna dessa håda ändpunkter, för att ett storartadt perspektiv skall öppna fig för blicken. Wid Grisslehamn har man den närmaste öfwerfarten till Åland; Grisslehamn är för sjöfarten öppen hela året, ätminstone med med afbrott, fom äro mida obetydligare än i den berömda Nynäshamnen: Upsala, Grisslehamn och Åland ligga i en linie få rak, fom skulle den wara dragen med linial. Swilken lyftning det skulle gifwa åt Upsala om en del af handeln på Rybland droge fig deröfwer och Grisslehamn behöfwer ej påpekas, ifynnerhet då wåra aflärsförbindelser med det östra grannriket årligen ökas och troligen komma att en gång antaga hittills ej anade pro: portioner. Men ide blott Upsala stad skulle häraf hafwa gagn. J lika mån äfwen det öfriga Uppland. De trakter Grisslehamns-jernwägen skulle genomgå höra delwis till Upplands rikaste nejder. Inom jernwägsradien fomme att ligga Gimo oh Hargs bruk widare Bennebol, Wellnora, Edebo, Skebo, Ortala, allt stora bruk eller grufwor, för att nu ej tala om de många smårre sadana, fom komma att ligga inom jernwägsgebietet, och som alla me delst smärre bibanor lätteligen funna förenas med hufwudbanan. Grisslehamn är fritt från skärgård. Der håller sig saledes hafwet öppet en wida längre tid än t. er. mid Nynäs, hwilket ingalunda är få fritt beläget som Grisslehamn. hwarjemte äfwen isen, fom om wårarne uppdrifwes i den s. k. Oregrundsgrepen, hwadan ej heller den kan falla sjöfarten från Grisslehamn beswärlig. En järnwäg Upsala—Grisslehamn skulle derför ide allenast wara Upsala oh Uppland nyttig; den skulle äfven gagna hela Swerige, derigenom att wintertiden en både snabbare, bekvämare och säkrare wäg bereddes till Ryssland. Äfwen om hafwet är öppet, är dock ett fartyg, som mintertiden afgår fran Nynäs til Hangö, utsatt för den stora obehagligheten och ofta nog faran att efter wägen alldeles nedisas. ÖOmwarje måg, som flår upp emot fartyget efterlemnar en tjock isskorpa och på den långa wägen hinner denna fforva blifwa nog tung, ide allenaft att högst betyd