Norrländska Korrespondenten – 9 oktober 1873, sida 3

en wiss slugga öfwer det nomn, fom man obefläckadt wille gifwa i arf åt sina närmaste. Wäriemålsedens lämplighet måga wi af dessa skäl allwarligt i fråga sätta, fåfom en fördannelse för den brottslige och en nesa för den oskyldige. Det må wara sant, att den föranledt till månget brotts befännande, men def wärre är det och fult antags tigt, att mången missbrukat den samma. Måtte lagstiftaren taga denna fat under samwetsgrann pröfning! Menskliga lagar kunna wäl ide hinna fullkomlighet, men den ppphöjda grundtante, som genomgår mår leg, att hellre fria än fälla, träns ges ju tillbaka, der wärjemälsed ösreåggen