Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1873, sida 2

Från Bartholomqinattens tider. Historisk roman Prosper Merimsce (Forts. från n:r 115.) Min herreo, svarade kaptenen, jag har tänkt på döden förr än i dag. Jag behöfver ej någons förmaningar för att bereda mig till den. Jag har aldrig tyckt om dumma ceremonier, och gör det ännu mindre i detta ögonblick. Men, för tusan! jag vill ej hafva något med deras dumheter att beställa Den reformerte presten drog på skuldrorna och gick med långsamma steg och sänkta hufvud. vkKamrat, sade Dietrich, ani måtte lida rent helvetiskt för att kunna säga det ni säger. aJa, kapten, jag lider helvetiskt för att kunna säga det ni säger. Ja kapten, jag lider helvetiska kval.? aSå hoppas jag att den gode guden ej skall förtörnas öfver edra ord, som hafva en ful likhet med hädelser. Men för tusan! när man har fått ett gevärsskott tvärt igenom kroppen, måtte man väl hafva lof att svära en smula för att trösta sig.o George log och tog åter fältflaskan. Skål, kapten! ni är den bäste sjukvaktare en soldat kan få? Med dessa ord räckte han honom handen. Kapten Dietrich tryckte den, och vissa tecken tydde på att han var rörd. hTeufel! mumlade han helt sakta. Dock om min broder