Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1873, sida 2

ligen fins en djefvul, skola vi snart få se om han är riktigt svart.? Hvad? är du ej säker på det? ?Skrifta, säger jag. ?Ja, men så gör du narr af mig.? Kaptenen kunde ej tillbakahälla ett matt leende; derpå sade ban i allvarlig ton: ?Jag skulle i ditt ställe skrifta mig; det är alltidjdet säkraste. När man biktat och fatt sista smörjelsen är man ju beredd på hvad som helst.n aNå väl, må jag göra som du gör; skrifta du först ly Nejbo 7Min sann ... så kan da dega hvad du vill, men jag vill dö som en katholik. Låt mig läsa mitt confiteor, min fader, och hjelp mig mo mmm e 42—RHut 2 SS dermed, ty jag har glömt en del deraf. Under det han skriftade, drack kapten Georg ännu några klunkar vin, derpå lutade han hufvudet mot den dåliga hufvudgärden och slöt ögonen. På detta sätt låg han stilla ungefär en kvart. Då prässades han häftigt tillsammans läpparne, hela hans varelse skakade, och han utstötte en lång och djup suck, som smärtan tycktes aftvinga honom. Bernard, som trodde att allt var slut, utstötte ett högt skri och lyfte hans hufvud. Kaptenen öppnade genast ögonen. vär det du igen? sade han och sköt honom mildt ifrån sig. Jag beder dig, Bernard, var stilla lo ?George, George! Da har blifvit mördad af min hand! eJa, och hvad mer? Jag är ej den förste fransman, som blifvit dräpt af sin broder ...