Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1873, sida 2

—— — — —— — — — — — — Henning vore katholik, och jag skickat honom en kula genom lifvet! ... Ja, se der förklaringen på Milas spådomyo Mio vän George, sade Beville med jemrande röst, säg något tröstande till mig. Vi skola till att dö, och det är ett förfärligt ögonblick! Har du ännu samma mening, som då du omvände dig till atheismen?? ?Ja visst ... mod! Om mågra,ögonblick skola vi ej lida mer.? Men munken här talar till mig om eid ... om djeflar ... och hvad vet jag? Men jag tyeker att allt icke är synnerligen lugnande. ?Dumt prat! Ja men om det vore sannt?) KKapten jag testamenterar er mitt harnesk och min värja; jag skulle önska att jag haft något bättre att gifva er för det goda vin, som oi så ädelmodigt läskat mig med. Goorge min vän?, sade Beville, det skulle vara förfärligt om det vore saut som han säger ... evigheten! Kujon lo ?Ja, kujon ... det är lätt sagdt, men man har rättighet att vara kujon, när det gäller att lida för evig tid.? ?NÅ ja, så kan du ju skrifta!? Jag beder dig, säg mig om du är viss på att det ej fins något helvete till?? ?Snick-snack! ?Nej, svara mig; är du alldeles säker derpå? Gif mig ditt ord på, att det ej fins något helvete. Jag är ej viss på någonting. Om det verk