Maqvinius Bergström hafwa nu slutat sir sejour i Gefle, hwilken för dem warit särdeles god och stadens tidningar ha ej Haft ord nog til säll skapete beröm. En insändare i N.-P. har strän gat fin lyra til sällskapets lof och fjungit följande Farwäl! (Till Mindre teaterns sållsiap.) Farwäl! tad för titten, fom, fast än ej lång, Ä Dud gaf of få ljufliga minnen Af konsten, som, parad med ffämt od) med fång, Har tjusat jå warmt wåra finnen. Men snart skola minnena stå som en dröm, Så skön dock och kär ju för alla, Som fönna i hjärtat den lifwande ström, Som konsten fan ensamt framkalla. Från hwardagens möda J lodat oss bort, Att Edaas tempel få gästa, Och där ni förstod att kring er inom fort Beundrarnes skara få fästa, Att glädje och tradjamhet ur hwarje mund . Blej eder belöning för dagen At en hwar, J skänkten en njutning en stund Och bl.jwit i eder betagen. Ja, nöjda od tadsamma, prisa wi må Herr Bergström, herr Warberg med flera, Och fen fru de Wahl, fröken Paul ju odjå. Säg, hwad skall man wäl göra mera? Ad jo, än en bugning jag skyldig här är! Förlåt mig, at:ister, I andra, Men att jag mill prisa de först nämnda här Ej funnen I mig däriör klandra. Å nej, ide det, ty I weten en hwar Att nog wi förtjensterna prisa Och ej obegagnadt ett tilljälle har Har blifwit att eder det wisa. Nej, glada vd) nöjda I och faren hän Att snart ntaf lagrar få skära En mängd utaf nya, fom I altid fen Nog weten att bära med ära: Och slutligen i denna hyllningens gärd Jag tror I ej skolen förtycka Att, sedan jag önskat er på eder lärd All wälgång oh all möjlig lyda, Jag nu äfwen önskar att jnart än en gång Ni hit måtte ställa er kosa Att skingra för of med er glädtiga fång En stund utaf hwardagens prosa. Johnte