rdigt, d. w. s. endast en hals timme senare an det par wanligt med stenkol, måste nu draget minskas, nen det oaktadt steg ångtrycket på inalles 53 mir nuter till 120 skålpund, då säkerhetsventilerna öpe nade fig. Lokomotivet hade dagen förut warit i ebete. Af den profeldningsförsöket medföljande engelske uscheniören erhölls följande intyg, i öfwersättning si lydande: Sr Westerlund har mitt sällskap, på lofomotivet Offarshamn, gjort prof med fin torf från Oland och har med detta enbart gått mera än 4 swenska mil med stigningar af 1 på 60, och jag fan intyga, att denna fondencerade torfs kvalitet ar mycket god och den kan, om lokomotiven därför konstruerad, blifwa af stort wärde för de swensta järnwägarne. Oskarshamn den 19 september 1873. E. Dudley. Wid Borgholms torfwerk tillwerkades i år, sedan arbetspersonalen blef inöfwad, pr dag, omkring 30 tusen stycken torf, hwardera wägande i i torrt til stånd 1 1—1 7 skålpund. Däraf gå 25—33 ftycen på en kubikfot. Priset på 1 kubikfot torf är nu mid torfwerket 20 öre oc i Borgholm 25 öre. sill denna tillwerkning har i år anwändts omkring 0 äldre oh yngre perioner, hwarför aflöningen lar utgjorts af 40—50 rdr pr dag. Denna kondencerade torf kan med stor fördel anwändas, förutom i industriens tjenst, äfwen i hushållen, till eldning i wanliga kakekugnar, jernspislar o. s. w. I hr Westerlunds lilla brodyr ÅTorfmossarnes anwändbarhet war han den som först så påpefade det stora wärde torfmossarne ega och sökte in: tressera swenskarne för att få i gång en rationell torfindustri. (O. Rån. Kristianstads tidningar berätta följande om ett i Ousby hos en prostinna Cederschöld föröfwadt rån, som werkstälts af twänne blekingsboar, Adolf Larsson och Nils Johan Adamsson. Af enkefru Cederschölds oh hennes pigas famman: stämmande berättelser framgår att den 19 januari kl. omkring 3 på morgonen då pigan war uppe och hade ljus tändt, emedan fru Cederschölds fyr fer warit sjuk, hade de på en gång hört en grof hrlröst med utropet: Släck ljufet! Pigan hade fragat fin matmoder om hon skulle släcka ljuset, men blifwit tillsagd att tända ett ljus til. Bof warne hade då rusat in i rummet, Adolf Larsson bewäpnad med en ftor spade, hwarmed han genast slagit ner och krossat en del saker. Då fru Cederschöld frågat hwad de wille, hade de yttrat: Penz ningar eller lifiwet, hwarwid den ene fattat tag i fru Cederschöld oh fatt en for knif mid strupen på henne, och den andre hade gårt fram och rist uti fru Cederschölds sjuka syster (få midt referenten hörde rätt skulle hon warit 85 år gammal. Fru Cederschöld bad dem för all del ffona systern, fa skulle de få hwad penningar fom fans. Fru Cederschöld wille nu öpna byrålådan, men nydlarne refs från henne under utropet: Wi söka fjälfwe?. Swar finnes filjret? frågade nu bofwarne, och då bordlådan med silfret blef dem an: wisad, yttrade den ene: Här ffall finnas en större sted. Detta egde sin riktighet och prostinnan tog fram den större skeden oc lemnade dem. Ett guld: ur hängande öfwer sängen tillgreps äfwen. Se dan de hade tillgripit så mycket af wärde de kunde öfwerkomma befaldes de förskräckta kvinnorna att släcka ljuset och lägga sig, samt ej försöka stiga upp förr än dager om lifwet wore dem kärt. seLåtom oss göra strike! upmanar i tidningen Framåt! en arbetare fina kamrater. Wi hafwa — fortsätter han — under århundraden gjort oss skattskyldiga under twänne makter, som sugit must och merg ur wår lekamen, penningar ur wåra börsar, helsan ur wår kropp, som blekt wåra hustrurs och wåra barns kinder och bringat död, olycka och förakt, och förnedring åt tusentals af wåra bröder. Den ena af dessa makter heter krogen, den andra heter frimåndag. Lyckan har börjat le emot of. Wi röna frame gång. Wi förtjena numera lifa bra penningar, som tjenstemännen och åtnjuta samma rättigheter som de. Låtom oss då wisa, att wi äro wärdiga wår framgång. Wi måste göra strike både emot koogen oc mot frimandag. Wi kunna taga oss en fup, om wi önska det; men wi bedja wåra hustrur eller wåra wardinnor att sätta flaskan på middagsbordet, få att mi funna ta fupen under måltiden. Då gör den mindre skada. Men på krogen wilja wi ide gå. Der förnedras wi. Strika wi mot krogen, så bli wi nog kvitt fri: måndagarna; ty de och krogen äro syskon, bäda afgrundens barn. Bröder! Wilja wi blifwa bättre än wi äro, låtom oss då komma öfwerens aldrig träffas på krogen och låtom oss betrakta det sasom en skam och nesa att