Norrländska Korrespondenten – 30 september 1873, sida 2

kans ömtåligaste punkter, så att till och med den fridsamme hr Sonden fann sig föranlåten att ut: tala sitt: non possumus. Nej, lefwe katekesen, som hwar och en bör i barndomen lära och i alla sina lifsdagar öfwa. Det war ju så där bortåt, det hette? Hr Kolmodin återigen mill rent af bära hand på fyrfans? grannaste tillbehör och afskaffa biskopsskrudarne, utan att ens liksom en gång hr Mengel i bondeständet alternativt föreslå att hrr biskopar skulle åläggas att ständigt wara iklädda sin ftora uniform. Men alwarsamt taladt, hwad skulle det t. ex. bli utaf en kröningoceremoni utan ärkepiskopens kåpa, mössa och kräkla? Oh att be: röfwa hwarje wärdighet hwarje tecken därtill, är dock att på samma gång beröfwa wärdigheten sitt wärde och neddraga äfwen den högsta och mwördnadswärdaste befattning till den banala swarta frackens nivå! Den tredje af ofwan nämde herrar fyrfoftormare föreslog få oskyldigt, att ingen måtte få trolofwa fig utan att efter föregången underwisning ha blifwit berättigad att konfirmeras; men wederbörande genomskadade hr Hammarskjölds arga list, och fann att han därmed endast afsag att införa befrielse från skyldigheten att gå till skrift såsom wilkor för allahanda tent borgerliga ändamål, Dwilfet naturligtwis ide kunde medgifwas. IM ena fi dan påpekades det widriga att göra en sådan re ligiös handling till wilkor för rent werldsliga ändamål, å den andra därimot att hwarje kyrkans medlem någon gång sitt lif måtte wara pligtig afgifwa en bekännelse om fin tro äfwensom att till: loppet af nattwardsgäster, twärt imot hwad man påstår, är i stadig tillwäxt. Mötets herrar Iedamöter blefwo följaktligen snart ense om att hr M. skjutit förbi målet och delade utskottets mening att hans projekt borde afslås. Till militärbefälhafvare på Gotland lär, enligt Aftonbladet, öfwersten och schefen för Hel: finge regemente Ernst von Vegesack wara förordnad. Om konungens besök å Ljung skrifwes från Linköping: Konungen bewistade gardagens guds: tjenst i domkyrkan och reste därefter till Ljung för att bese där warande storartade hwirbersodlingar, etablerade af ett tyskt bolag Anåsänd till stället, gjorde konungen först en tur i wagn, åtföljd af bolagets disponent, kring de widsträckta hwitbetsfälten, fom utgöra 650 tunnland; tog sedan i be traktande sockerfabriken, där för tillfället alla maskinerier woro satta i werksamhet, för att för h. m:t närmare förtydliga rawarans bearbetning och slutliga förädling. Där efter besåg h. mit reds skapsmaskinerna i och för sadd och rensning af hwitbetor och därpå oxstallet, som har en bejättning af 200 par oxar. Switbetsodlingen anses i år blifwa särdeles gifwande. Denna storartade anläggning, af sadan wigt för jordbrukets tidsenliga utweckling inom provinsen, skötes med den drift, kraft, ordning och praktiska skicklighet, fom man man: ligen finner där tyskar leda företagen. Ett varaktigt minne har fonungen efterlems nat af sitt besöt i Linköping. Da han besökte domkyrkan, hwilken han bade ut: oc inwändigt tog i noggrant betraktande, tilldrog fig tornets wanpryds liga och mot själfwa kyrkans arkitektur alldeles ftridande bygnadsstil hans särskilda uppmärtsamhet. Med anledning häraf tog h. mtt strax efter middagens flut å hotellet initiativet till en substription för bildande af en fond till tornets ombygnad, därigenom att han själf tecknade sig för 4,000 rdr, hwilket hade till följd att flere af de närwarande tecknade sig för betydliga bidrag, däribland friherre C. von Mecklenburg och hans friherrinna för 3,000, brufspatron C. Ekman, hr E. Swartz oc hr I. G. Swartz hwardera 3,000 rdr o. s. w., och upp: går hela den nu tecknade summan till 53,000 rdr. .. Invigningen af Karl XV:s minnessten på Oland. Ett Posttidningen i torsdags tillandakommet telegram från Borgholm meddelar härom: Kl. half 3 i onsdags öfwerlemnades i en tadjam samtids oc) en minnesgod efterwerlds wård