Från Bartholomminattens tider. Historisk roman af Prosper MErimee (Forts. från n:r 113.) Hvad vill ni mig, och hvem är ni?? frågade George honom. ?Jag är fältskär, välborne herre; och om mäster Brisarts namn ej är eder hekant, så känner ni ej till mycket här i verlden. Nå ja, haf nu blott samma mod som fåret, det föres till slagtbänken, som man säger. Jag förstår mig, Gud vare lof på gevärsskott, och jag skulle önska att jag hade lika många påsar med tusen livres uti, som jag har dragit kulor ur kroppen på folk, hvilka i dag befiona sig lika väl som jag sjelf. )lör nu, doktor, säg mig sanningen: skottet är dödligt, är det icke så?? Fältskären undersökte först den venstra armen och mumlade: aah, småsaker endast hDerpa började han sondera det andra såret, en operation, som aftvingade den sårade de rysligaste grimaser. Till slut stötte han temligen häftigt med högra armen bort kirurgens hand. ?För tusan, doktor! Gå ej vidare! ropade han, jag kan mer än väl se på er, att det är förbi med mig. aJa, ser ni, välborne herre, jag är mycket rädd för, att kulan först gått igenom underlifvet och tastnat i ryggraden, som vi på grekiska kalla gdX:s. Det, som kommer mig på denna tanke är, att edra ben äro utan rörelseför