Norrländska Korrespondenten – 27 september 1873, sida 2

den 24 augusti! Om ni hade passerat Seine, medan dess vatten ännu var alldeles rödfärgadt och förde med sig slera lik än isstycken efter ett töväder, så skulle ni känna mindre medlidande med det folk, som vi nu slåss emot. I mina ögon är hvarje papist en mördare . . .? Tala ej illa om ert eget fosterland. I den här, som belägrar oss finnas mycket få af de vidunder, hvarom ni talar. Soldaterna äro franska bönder, som lemnat plogen för att taga sold af konungen, och adelsmännen och underbefälet slåss derför att de aflagt trohetsed till konungen. De hafva kanhända rätt, och vi... vi äro kanhända endast upprorsmakare. Upprorsmakare! vår sak är rättvis, vi kämpa för vår religion och våra lif. Som jag ser, har ni ej många skrupler; ni är en lycklig man, herr de Mergyv; och den gamle krigarn suckade djupt. Dö och pina!? sade en soldat, som nyss affyrat sitt gevär), den satan derborta måste vara förhexad! Nu har jag sigtat på honom i tre dagar, och jag har ändå icke kunnat träffa honom. Hvem? frägade MergySer ni den der karlen der borta med hvita jackan och röda skärpet samt en röd fjäder i hatten? Hvarje dag spatserar han här förbi midt för näsan på oss, alldeles som om han skulle vilja göra narr af oss. Det är en af dessa hofmän med förgyllda värjor, som kommit hit med arfprinsen. Det är ett längt afstånd, sade Mergy, amen — lika godt! Gir mig geväret.n En soldat lemnade honom sin bössa. Mergy