Norrländska Korrespondenten – 23 september 1873, sida 3

TU eftetkuttttf JU sftuuc Ppoltsert sora VEN VIL. Meddelanden från allmänheten. Liden i september 1870. Till wän af underwisning för det wäxande slägtet! Får härmed tacka eder för underrättelsen om huru stor folkmängd wi hafwa i wär socken, samt hwar kyrka och skola äro belägna, hwilka fom be: kostat och underhålla samma, hwilket wi trott att ni, wän af underwisning för det wäxande slägtet, ensamt skulle hafwa bekostat men fom det fer ut lär ej få förhålla fig. Söndagen den 29 juni hade wi här fyrfoftämma och förekom då en begäran af ordföranden å orgelnistens wägnar om särskildt betalning för ring: ning till gudstjenst, — en syssla som ordföranden å socknens wägnar med orgelnisten upgjort på få sätt, att betalning därför skulle wara inbegripen i den lön, som han i ett för alt af socknen årligen upbär och hitintills upburit. Ej allenast ringning utan äfwen klämtning skall wara orgelniftens ffyldighet, men någon klämtning hafwa wi på när mare twå års tid ej hört till, od) eget nog att af ordföranden aldrig blifvit nämnt att Hämtning uteblifwit, men troligen är ordföranden de tider på dagen för mycket uptagen att tillsammans med skäare, där öl, kalabria, win och porter försäljes, taga reda på om där förtjenas 50 procent, och huru fan det då wara begärligt att han fall hafwa reda på om det flämtas eller ide. Hwad ring: ning till gudstjenst beträffar, få framstälde ordfö randen den frågan, om socknen will ingå på, att orgelnisten skulle på socknens bekostnad få skaffa en person för ringningssysslan och denna person be gärde en rdr för timmen, hwilket utgör högtidsdagar oberäknade 156 timmar årligen eller den nätta summan af 156 rdr pr åt, men wi wille ej ingå på dylikt utan tyckte wi, att wi ha tillräckligt med betalningar både till prest oc orgelnift, isynnerhet fom sådana personer aldrig lemna någon fredit eller rabatt ej en gång på 30 bagar, och hwilken wet huru det fan gå! på sistone uteslutes nog ring: ning äfwen, ehuruwäl wi haswa en ny kyrkklocka. Wid tillfället hade ordföranden en studiosus till biträde med protokollsföring, men när samma biträde fick höra att wi ej wille ingå på ordförandens nog orimliga framställningar om färffildt be talning för ringning, fattades protofolsffrifmarebiträdet af en sådan hätskhet att han steg upp från fin plats, tog fin lyfande mössa och käpp samt til på föpet gid fin wäg Hill stor saknad för of närwarande socknemän. Men ordinarie ordföranden tappade ej konseptet itan fullgjorde han äterstoden. Om studiosus har någon sjukdom fom slägtar på slägten weta wi ide, ellet om samma blott wisar sig när han skall föra kyrkostämmoprotokoll, och är händelsen så, få wi råda honom att aldrig Mera åtaga fig en sädan hjärnwridande syssla. Widare förekom en fråga om ytterligare en fast follskola inom focknen men på denna framställning wille wi på inga wilkor ingå, komma ej heller att göra det samma utan skola wi därför fätta p. Det wore skäl uti att den skolbygnad, der wår nu warande folkjkola är, skulle befrias från smuts och ohyra åtminstone en gång på året och repareras få pass mycket, att mår nu warande skollårare kunde bebo de rum som han har rättighet till och ej behöfwa hyra husrum på annat ftälle, innan det blir fråga om ytterligare en skolbygnad. Wi hafwa enligt wår öfwertygelse i wår mån deltagit i bygnaden af mangårdsbygningen der wår fåraherde bor, och har herden på flera upmaningar af oss lofwat att i länets brandstodsbolag bestyra om brandförfäkring af samma, men ännu hafwa wi ide af fåra: herden hört något om det är gjordt eller ogjordt. Men med full såkerhet antaga wi att det är ogjordt; ty ännu har fåraherden ej wisat någon blankett, och skulle det brinna få weta wi nog att skadan kommer att drabba of obotfärdiga wedersakare och starke förkämpar lika mycket fom botfärdiga män: ner af underwisning för det wäxande slägtet. Wi så tacka för den skänk fom öfre delen af socknen