Från BartholomTinattens tider. Historisk roman af Prosper MErimee (Forts. fran n:r 108.) I början måste han lida den förödmjukelsen, att man misstrodde honom. Han blef ej insläppt i La Rochelle, men en liten by i trakten blef utsatt till mötesplats. Det var i Tadon han sammanträffade med de deputerade från La Rochelle. Han kände dem alla, som man känner gamla krigskamrater, men icke en enda af dem räckte honom en vänlig hand då de nu råkades; det fans ej en enda som lotsade känna igen honom. Han nämnde sitt namn och framställde konungens förslag. Innehållet af hans tal var! ?Liten på konungens löften; borgarkrigen äro den största af alla olyckor.? Mairen i La Rochelle svarade med ett bittert leende: Vi se väl framför oss en man som likoar La Noue, men La Noue, skulle ej ha uppmanat sina börder att underkasta sig lönmördarne. La Noue älskade salig herr amiralen, och han skulle snarare hafva velat hämnas havs död än göra gemensam sak med hans mördare. Nej, ni är icke La Nouel Den olycklige gesandten, som dessa förebråelser skuro ända in själen, påminde om de tjenster hav gjort kalviristernas sak, pekade på sin stympade arm och bedyrade sin tillgifvenhet för protestantismen. Så småningom lyckades han skinura borgarnes misstankar; deras portar öppnade sig för La Noue; de visade ho uom siua hjelpkällor och uppmanade honom