och en gammal protestantisk prest vid namn Laplace. ?Mio tappre La Noue, sade mairen och räckte honom handen, 7ui har nyss visat dessa blodshundar att all tapperhet ej dött ut med amiralen.? ?Saken har aflupit lyckligt nog, min herre?, svarde La Noue. Vi hafva blott 5 döda och; nägra få sårade. Ja, när ni anförde utfallet, hr de La Noue, tog mairen äter till ordet, voro vi på förhand säkra om en lycklig utgång deraf. Ack, hvad skulle La Noue kunna göra utan Guds hjelp!? ropade den gamle presteu i salvelsefull ton, det är den starke Guden som stridit för oss i dag; han har hört våra böner.? aåDet är Gud som gifven och beröfvar oss segern efter sitt behagpo, sade La Noue med lugu stämma, Poch det är honom ensam vi böra tacka för vår framgång i striden.? Derpåvände han sig till mairen och frågade: Nåå min herre, har rådet tagit hans majestäts nya förslag uti öfvervägande?? ?Ja?, svarade mairen; vi hafva just sändt trumpetaren tillbaka till arfprinsen och bedt honom bespara sig det besväret att vända sig med uppfordringar till oss. Fär framtiden skola vi blott svara derpå med gevärssalvor.? ?Ni borde hafva låtit hänga den der trumpetaren, anmärkte presten. ty det står ju skrifvet; några onda skalkar hafva utgått från din midt, hvilka hafva velat förfära din stads innevånare ... men du skall låta dem alla lida döden: din hand skall först vara öfver dem ochi dernäst hela folkets hand. (Forts.)