rigt må wara nog sagt, att de tedde sig mer än någonsin orimligt höga. De aderton. Göteborgspostens Stodholms korrespondent skrifwer i sitt bref bland annat: Det är både begripligt oh ursäktligt, att få snart en af de förgylda stolarne i swenska afades mien blir ledig, så hör man genast den frågan: pmwem skall intaga den? Man gör denna fråga nu, då en plats efter grefwe Manderström blifwit ledig. Den vittra areopagen tager fig altid god tid innan malet hålles, tåligt öfwerlemnande åt allmänheten att under tiden gissa. Nu anser man att akademien allenast har twå att wälja emellan — d. w. s. man gissar på twå: den ene är k. bir bliotekarien Klemming, den andre är ärkebiskop Sundberg. Sveriges bränvinsbrännare woro i måndags samlade i Jönköping till ett antal af mellan 3 och 400 för öfwerläggning om gemensamma ans gelägenheter. Utgången otfänd. Salabanans öppnande, hwilket skedde torsdas gen den .I d:s, har i Dagens Nyheter framkallat en längre uppsats, hwarur mi låna följande utdrag: Redan den korta tid, på hwilken bandelen Upsala—Sala blifwit fullbordad, vitnar om att in-. geniörerna där ej mött nägra lokala swårigheter af nämnwärd art. Förhållandet är också att wägen går genom ett slåttland; ingenstädes förekommer någon anmärkningswärd genomskärning, lika litet som någon bankfyllning, ätminstone i synlig måtto. Upsalaslätten, allmänt känd, fortsätter ett godt: stycke i banans riktning westerut från Upsala. Denna slått är bördig, men icke wacker. Uplandsbonden är känd för att med synnerlig förkärlek i fina hems wanor hänga fajt wid det gamla, han är trög och enformig såsom den honom omgifwande naturen, och detta karaktärsdrag afspeglas oförtydbart i Uplandsbygdens utseende. Den är ännu såsom för hundra år sedan och war då kanske såsom hundra år förut. Man har werkligen swart att fatta, att Uplands slättbygd wäsentligt förändrat utseende sedan första tiden för dess odling. Uplandsbonden bor illaf och sämre än andra skogfattiga orters bebyggare, men han har fin trefs nad därwid; han sköter fin jord illa, men han är ändå bergad karl, och han hushållar illa, ty han har ingen benägenhet att öfweranstränga fig i ar betet för fig sjalf eller andra, och till hans inros tade wanor har hört att göra regelbundna mecoresor till pjala, sasom han benämner den gamla: Fyrisstaden, samt att föra foror på landswägen. Den inkomst, han på den wägen beredt fig, har han ansett iom behållen förtjenst, medan en allför stor del lätt odlad jord af hans egendom fått ligga för fäfot, fom ett dödt kapital. Oaktadt jålunda mycket odlingsarbete återstår i de trakter, där den nya järnwägen stryker fram genom Upland, hwilket arbete nog skall få rask fart, när ånghästen blifwit litet hemmastadd här itrats ten och fört bort de gräsätande hästarne frånflandas wägen, går dock banan öfwer alt genom odlad bygd. Stogen wäxer äfwen på fläta marten, lätt att odla, om en waknande företagsamhet finner fin: uträfs ning därwid. När man öfwerskridit gränsen mellan Upsala oh Westerås län, förändras utseendet på ett dimerras stande fätt. Odlingen framträder här i mera ocdnade och regelbundna former, hushållningen är synbarligen fotad på andra och sundare grunder, och om ej mwälmågan är ftörre än i allmänhet i grannlänet, få har den dock klädt fig i naturligare behof i afseende på hemmanens trefnad. Weftmanlands-bouden, ware sig att han lefwer