pande efter något att dricka, ett säkert bevis på att de ej skonat sig. Derefter kom en ansenlig borgartrupp, i hvilken man ätven märkte flera kvinnor, som tycktes hafva tagit del i striden. Efter dem följde omkriog 40 stycken fångar, till största delen betäckta med sår och omgifna af en dubbel linie soldater, hvilka hade all möda att skydda dem mot tolkets raseri. Eftertruppen utgjordes af omkring en tjugo ryttare. La Noue, hos hvilken Mergy tjenade som adjutant, red sist. Hans harovesk hade på flera ställen blifvit buckladt af gevärskulorna, i sin venstra hand höll han ännu en afskjuten pistol, och med tillhjelp af en krok, som i stället för band slutade högra armskenan, styrde han tygeln på sin häst. FLåten fångarne komma förbi, mina vänner! ropade han hvart ögonblick. ?Varen nu menskliga, I gode borgare i La Rochelle; de kunna icke mer försvara sig; de äro icke längre edra fiender.? Men den uppretade pöbeln svarade blott med ursinniga tjut; åadill galjen med papisterna! hängen upp dem! lefve La Noue l Mergy och ryttarne gafvo större eftertryck åt sin anförares ädelmodiga förmaningar genom att här och där utdela några slag med skaften af sina lansar. Fångarne blefvo slutligen förda bort till stadens fängelse och ställda under säker bevakning på ett ställe der de ej hade något att frukta af pöbelns raseri, Truppafdelningen spridde sig och La Noue fortfor blott att ledsagas af några adelsmän. Han steg af hästen framför rådhuset just i det ögonblick då mairen gick ut derifrån, åtföljd af flera borgare