ett skeppsbrott. Mergy och hans följeslagare voro bland dessa flyktingars aotal, hvilka kommo att förstärka lederna af La Rochelles försvarare. Hofvet i Paris uppskrämdes genom dessa förberedelser och ångrade att det ej kommit dem i förväg. Marechal de Biron ryckte emot La Rochelle och inledde underhandlingar. Konungen hade skäl att aviaga, det valet af Biron såsom ledare af dessa uuderhandlingar skulle vara behagligt för La Rochelles innevånare; ty långt ifråa att denne deltagit i Bartholomeinattens grymheter, hade han tvärtom räddat flera framstående protestanter och till och med riktat arsenalens kanoner mot mördarne, oaktadt de buro de kungliga fanorna. Han begärde nu blott att blifva insläppt i staden och erkänd i egenskap af kunglig guvenör, i det han lofvade att respektera innevånarnes privilegier och friheter och medgifva dem frireligionsöfning. Men kunde man väl ännu sätta något förtroende till Karl IX:s löften, efter det han låtit lönmörda 60,000 protestanter? Dessutom fortsattes under sjelfva underhandliugarnes gång slagtandet i Bordeaux; Birons soldater plundrade trakten kriog La Rochelle, och en kunglig flotta hejdade handelsskeppen och blockerade hamuen. La Rochelles borgare vägrade att mottaga Biron och svarade, att de ej kunde underhandla med konungen så länge han var Guisernas fånge. vare sig att de uu antingen trodde att dessa verkligen voro de enda upphofsmännen till allt det ouda, som öfvergick kalvinisterna, eller de genom denna förevändning, som under den följande tiden ofta upprepades ville nedtysta sam