Norrländska Korrespondenten – 13 september 1873, sida 3

Kyrkomötets upwaktning hos forungen egde rum förliden lördags middag klockan 1. Det tal, som ärkebiskop Sundberg härwid stälde till h. m:t, war af följande lydelse: 23. A. K.! Det nu församlade kyrkomötet fram för til eders kungl. majestät, 1 egenskap af swenska kyrkans jordiska öperhufrwad, fina underdåniga förs säkringar om wördnad, kärlek och trohet. Förfäs kringarna gifwas med den innerligaste upriktighet och skola utan twifwel nådigt mottagas såsom en ny bekräftelse på ett gammalt förbund. J Swerige hafia nämligen från urminnes tid det borgerliga och kyrkliga samhället warit, til bådas fromma (2), nära sam zanslutna, och särskildt äro efter refor mationen wåra konungars och wår kyrkas största minnen gemensamma. Måtte det alltid få förblifs wa! Wäl höras i denna tid röster någon gång för orda det gamla föreningsbandets uplösning; men hwad som annocstädes skett af nödtwång och under förhållanden, fom lyckligrwis ännu äro för wärt ond främmande, torde man nog afta fig för att här på försök efterbilda. Huru fom hälst dod frame tiden må komma att gestaltas, skall kyrkan aldrig uphöra att troget lyda landets konung och bedja för hans wälgång. HFon nedkallar i denna stund genom of, hennes ombud, Guds wälsignelse öfwer eders majestäts höga person oh öfver hela wårt älskade konungahus. Härpå swarade konungen: Eders högwördighet! Mine Herrar! Med tacksamhet emottager jag uttrycken af det swenska kyrkomötets känslor för mig och mitt hus! Wåra häfder bära vitnesbörd om reformatios nens wälgärningar, och ingen fan skatta dessa Hör gre än jag. Att i Sweriges rike Guds Heliga ord rent och klart predikas på det kära modersmålet; att mi utgöra et: folk äfwen i tro och bekännelse; oc att vi icke beyöfwa fe wår kyrkas angelägenheter mår vade af fiender till wårt samhällsskick och wår borgerliga lag — fe där förmåner, dem månget land, t jarning, har fräl att afundas of, oh för hwilka w. af alt hjärta böra tacka Bud. D—äås evangelift-lutherffa kyrka är fosterländsk i detta ords skönaste och högsta betydelse. Jag hy ser alt få den fasta förtröstan, att kyrkomötets ars beten nu och alt framgent ffola blifwa lydobrins ande i lika mån för kyrkan fom för det borgerliga famdället. Med upriktiga önskningar för framgången af det nu församlade allmänna kyrkomötets förhandlingar förblifwer jag def samtlige ledamöter med all to nungslig nåd och ynnest städse mwälbemwågen!