Norrländska Korrespondenten – 13 september 1873, sida 2

oLMAL Jogerlt tsflbaltbe — JAM iugen TOUS barma fig öfwer dem att de komma på Lazarättet?) — och derför driftar en bland de många jom redan besökt nämnda utfällning att lifligt refommendera densamma till den, fom ännu ide förskaffat fig det nöjet. Konstälskare. Rättegåugsoch polissaker. Den 12 feptember. Arekränkande beskyllning. Ogifta Matilda Hallgren hade uttagit stämning å mosaiske trosbekännaren Pomerans med yrkande om answar å denne derföre att han beskylt henne för att ha stulit från honom. Hallgren instälde sig genom ombud men Pomerans uteblef. Poliskonstaplarne Rundqwist och Swedlund hördes som witnen och båda intygade att P i i deras närwaro beskylt Henz ne för att ha ftulit penningar och fläder till ett wärde af 300 rdr. Målet uppffjöts. olaga häktning. GStenjättaren E. I. Sjös hund hade till denna dag å poliskonstapeln C. DM: Johansson uttagit en få lydande stämning: Torsdagen den 28 innewarande augusti kl. 5 e. m. då undertecknad jämte Stensättaren P. G. Wallin woro sysselsatte att fastgöra en båt wid stranden af den genom staden flytande ån, straxt nedanför den s. k. Ågrens gränd, föll det för faltgöringen begagnade lås ned wattnet, till följd hwaraf Wallin kastade kläderna af fig och steg ned i wattnet för att uptaga låset, hwilket äfwen Ilycz kades. Samtidigt kom poliskonstapeln Carl Mar tin TJohansson farande med färjan öfwer ån oh började redan ombord å färjan under skrik och rop gräla på Wallin, hwarmed han fortsatte sedan han kommit i land till stället der wi skulle fastgöra bås ten. Då jag derwid fökte i godo uplysa JIohanajon om förhållandet och anledningen hwarför Vals lin hoppade i wattnet, började Johansjon öfmers hopa mig med otidigheter, derwid han, bland annat yttrade till mig: Hål Ni käften på er förs bannade fähjund och bufe och då jag med anleds ning deraf fann mig föranlåten förehålla Johansjon det oskickliga och opassande för en polisman att bete fig på ett sädant sätt, blef han få nuredgad att han fattade tag i rockkragen för mig, få att kragen gick fönder, hwarefter han, oaktadt jag upgaf både namn och bostad och han förut kände mig såsom bosatt här i staden, med tillkalladt bis träde af extra poliskonstapeln Forssberg, afförde mig till poliskontoret, oaktadt jag protesterade mot ett sådant wåldförande af min frihet. Efter ankomsten till waktkontoret, der polisfomsmissarien icke för tillfället fans tillstädes, knussade Johansson mig för bröstet få att jag ramlade batz länges på en stol, hwarefter han företog fig att undersöka mina fickor och fråntog mig i dem förwarade effekter, bestående af en penningpung, en plånbok och en nyckel, utan att han tillät mig ef terse huru mycket penningar fom i dem förwarades. Härefter inkastade Johansson mig i den för förwarande af rusiga personer afsedda i hög grad ruskiga, osnygga och illaluktande håla, som har namn af förwaringshäkte, men som tyckes wara mera passande till förwarande af kreatur än af menniskor, och i detta näste nödgades jag under twenne timmars tid förblifwa instängd. Ett sådant förfarande fom Fohansson i denna sak låtit komma fig till kast synes i min och alla råttsinnade personers tanke ide böra förblifwa onäpst, enär, om ett sadant förfarande wore berättigadt, hwar och en person, om än aldrig så ordentlig, kunde när som helst blifwa beröfwad sin frihet; och får jag till följd häraf, anhälla om laga kallelse och stämning å poliskonstapeln Carl Martin Johansson, med påstående om answar å honom för det han mig utan laga skäl gripit och i häkte inspärrat, äfwensom för det han okvädat mig och inne å poliswaktkontoret knuffat mig för bröstet och fräntagit mig åtskilliga effekter, fom jag likwäl återbekommit, alt under åberopande af 9, 10 och 22 SS i 15 kapitlet strafflagen. Härjemte yrkas förpligtelse för Johansson att ersäåtta mig för såwäl den skymf fom förorsakats mig genom den olaga häktningen fom för foftnaden i rättegången. Fri oh öppen talan i målet förbehålles äfmens fom rättighet att få med witnen styrka min angifwelse. Sundswall den 30 augusti 1873. E. J. Sjölund. Konstapeln FJohansson hade likaledes uttagit stämning å Sjölund för det denne okvädat och knuffat honom i tjensten. Då målet förckom instälde fig parterna perfonligen. Fohansson kunde naturligtwis icke neka till att han häktat Sjölund och förnekade ej heller att han möjligen i hettan hade okvädat S. men nes fade att ha knuffat honom, och fade fig dessutom först ha blifwit okvädad af Sjölund för det han förehållit en i S. sällskap warande ftenfättare Wallin att denne badat i ån, hwilket S. skulle ha sagt att det ej angick I. då han endast gått i wattnet för att ta upp ett deri tappat lås.