Norrländska Korrespondenten – 11 september 1873, sida 2

——7 Vr c— der munkkåpan, skulle jag kort och godt låta er lära känna, hvem ni har att göra med.? Med dessa ord sträckte ban ut handen mot munkens ansigte och vidrörde hans skägg med sina fingerspetsar. Med ena handen grep han den oförskämde i kragen, med den andra tog han flaskan och slog den i tusen bitar mot hans. panna, och detta med sådan våldsamhet, att Bois-Dauphin sanslös störtade till golfvet, badande i blod och vin. Ypperligt, rätt så, min tappre vän! ropade den gamle munken, af en hättebroder är det ett mästerstycke.? ?Bois-Dauphin är död! ropade de tre banditerna, då de sågo att deras kamrat låg orörlig. Men vi skola låta dig umgälla det, din slyngel!? De grepo siua värjor, men den unge munken strök med en förvånande behändighet upp de långa armarne på sin kappa bemäktigade sig Bois-Dauphins värja och satte sig i gardeställning på det mest positiva sätt. Samtidigt härmed drog hans ordensbroder fram en lång dolk, som ban haft gömd under sin kåpa, och ställde sig med en lika martialisk min vid sidan af den andre, Ert röfvarpack! ropade han, ?vi skola lära er, hvad det kostar att förgripa sig på hederligt folk.? Och i en handvändning blefvo de tre karlarne sårade eller afväpnade och tvungna att genom föyostret gripa till flykten. aJesus Maria! ropade mor Marguerite, sådana väldiga kämpar ni äro, gode fäder! Ni gör verkligen heder åt munkståndet. Men ialla fall ligger det dock en död man här, och det