Norrländska Korrespondenten – 11 september 1873, sida 2

Från Bartholomainattens tider. Historisk roman af Prosper Merimåee (Forts. från n:r 104.) Försla et mottogs med allmänt jubel af hans kamrater. Han reste sig något osäkert, ty han var redan mer än til hälften drucken, och ur en flaska, som han hade i handen, fyllde han den unge munkens glas. ?Nå, gode sader, sade han, adet skall vara för hans välgångs helighet — slidder sladder! — för hanos helighets välgång och för hugenotteruas ... eJag dricker aldrig mellan mina måltidero, svarade den unge maunen kallt. ?Jo, ni skall, fan ta mig, dricka eller också säga hvarför ni ej vill göra det.? Med dessa ord ställde han flaskan på bordet, tog glaset och satte det till munkevs läppar; denne lutade sig ned öfver sitt breviarium, till det yttre alldeles lugu. Några droppar vin föllo ned i boken. Munken reste sig ögonblicklideu och grep glaset, wen i stället för att tömma det, slungade han dess innedåll i ansigtet på Bois-Dauphin. Hans tre följeslagare började skratta. Munken stödde sig mot väggen och betraktade med korslagda armar banditen, utan att ev muskel i hans ansigte rörde sig. ?Vet ni, min gode fader, jag tycker alldeles icke om detta slags skämt. Om ni ej bar den