Norrländska Korrespondenten – 11 september 1873, sida 2

?Då jag såg er sista gången, kan jag ej påmiuna mig, att pi bar samma drägt som nu.? KOch ni sjelf då aNi är kapten .. Dietrich Hornstein, till er tjenst, och ni är den unge mannen, som jag superade tillsammans med i närheten af EstampesAlldeles riktigt. åOch ni heter Mergy ?-Ja men det är icke mitt namn för ögonblicket. Jag heter nu broder Ambrosius. Och jag är broder Antonius från Elsass? Godt, och ni ämnar er till ...2? kTill La Rochelle, om jag kan-v Alldeles som jag.? 6Jag är särdeles glad öfver att träffa er. Men för tusan! Ni bragte mig i en vacker knipa med ert benedicite. Jag kunde ju ej en stafvelse på bordsbönen, och jag trodde först, att ni var så god munk, som trots någon.? bet gick mig på samma sätt som er.? Hvarifrån kommer ni?? ?Fråno Paris. Och ni? Från Orleans. Jag har måst hålla mig gömd i öfver åtta dagar. Mina stackars ryttare ... min kornett ... ja de ligga nu på bottnen af Loire.? Och den vackra Mila, då? ?Ja, hon har gjort sig till katholik.? Och min häst, herr kapten ? ?Ahl det var sarnt! — hästen. Jag lät trumpetar-slyngeln, som bestulit er, springa gatlopp. Men då jag ej visste, svar ni fanas, har jag ej kunnat sända den tillbaka till er — oeh så behöll jag den i förhoppniug om, att jag