Norrländska Korrespondenten – 11 september 1873, sida 2

är högst obehagligt för krogens goda namn och och rykte.? kÄn etrunto, sade den äldre af munkarne; ahan är visst inte död. Jag kan ju se, att ban rör sig; men nu skall jag gifva honom sista smörjelsen.o Han gick bort till den sårade och i det han satte eggen af sin dolk på hans strupe, skulle han helt lugut hafva gifvit sig till att afskära hufvudet på honom, om ej mor Marguerite och hans embetsbroder hällit honom tillbaka. oMen du gode Gud! hvad är det ni gör? sade Marguerite, mörda en meuuiska, och det till på köpet en, som går och gäller för att vara en god katholik, ehuru man vist kan se, att det ej är sannt. Jag antager att angelägna förrättningar kalla er till Beaugency så väl som mig. Se der är båten; vi få skynda oss.? ?Ja, ni har rätt, jag följer med er. Han torkade sin dolk. och gömde den åter under kappan. Derpå betalade de två munkarne hvad de förtärt, och styrde tillsammans kosan ned till floden, lemnade den sårade Bois-Dauphin i mor Marguerites händer. Hon började med att göra sig betald genom att vända ut och in på hans fickor; derpå plockade hon ut glasskärfvorna, hvaraf hans ansigte var fullt, och förband honom slutligen efter de reglor, som gamla fruntimmer bruka vid dylika tillfällen. ?Jag skulle ej mycket misstaga mig, om jag ej sett er förr någon gäng, sade den unge munken till sin följeslagare, Ja, fan må taga mig, om jag ej tycker mig känna igen ert ansigte, men ...?