Norrländska Korrespondenten – 4 september 1873, sida 2

måtte väl kunna sämjas om ett bord och en säng. Hon tog en hög pall och ställde den vid bordet midt för den unge munken. Den gamle satte sig och vände sig till hälften med ryggen åt honom, synnerligen mycket förlägen ötver sin person. Han tycktes vara ett rof för den häftigaste strid mellan matlusten och motviljan att befiana sig ansigte mot ansigte med en kollega. ÅÄggkakaa blef framsatt. aSe så, ärevördiga fäder, skynden er nu att läsa till bords, och så skoleu I sedan säga mig om min äggkaka duger eller icke. Vid orden: läsa till bords, tycktes de båda munkarne blifva ännu sämre till mods. Den yngre sade: ?Det tillkommer er att läsa, ni är äldre än jag och jag är skyldig er denna heder. äNej, på intet sätt. Ni var här före mig; det tillkommer er att läsa. Nej, jag ber er .. 1 Nej, jag gör det verkligen icke. Jo, det måste ni alldeles bestämdt. aNej, ser man bara pår, utbrast mor Marguerite, anu låta de min äggkaka stå och kallna. Jag har då alldrig sett ett par franciskanerbröder göra så många ceremonier förr. Låt den äldste läsa till bords, sedan kan ju den yngste läsa från bordet. Jag kan blott läsa till bords på mitt eget språk, sade den gamle munken. Den yngre tycktes blifva öfverraskad och kastade en förstulen blick på sin ordensbroder, Emellertid knäppte den äldre mycket andäktigt ihop sina händer och började mumla några ord