Norrländska Korrespondenten – 4 september 1873, sida 2

Från BartholomTinattens tider. Historisk roman af Prosper M6erimåee (Forts. från n:r 102.) I det ögonblick han trädde in, drog den unge munken ännu mer ned sin kapaschong öfver ögonen, så att man alldeles icke kunde urskilja hans anletsdrag, och hvad som ännu mer förvånade mor Marguerite, var att den äldre munken, som på grund af värmen slagit upp sin kapuschong, hastigt åter slog ued den då han fick ögonen på sin ordensbroder. ?Ni kommer minsann alldeles lagom för att få er middag, min fader, sade värdiunan, ani skall ej behöfva vänta, och ni skall finna er hemmastadd likasom bland era egna. Icke sannt ers välärevördighet, sade hon och vände sig till den yngre munken, ni är riktigt glad öfver att få spisa tillsammans med er broder der? Det är nog ångan af min äggkaka som lockat honom hit in. Men så sparar jag heller icke på smöret, det skall Gud veta. Den unge munken svarade förlägen och stammande; Jag är rädd för att jag är denne herre tiil olägenheto Derpå svarade den gamle munken i det han böjde hufvudet djupt: Jag är en fattig munk från Elsass ... jag talar dåligt franska... och jag är rädd för att att mitt sällskap kan vara obehagligt för min ordensbroder. ?Hvad nu da?? ropade mor Marguerite, eskolen I göra så mycket väsen af hvarandra? Munkar, och det till på köpet af samma orden,